Skruttfior och nysnaggad kille


Liv och Sonja är sjuka sen julafton. Senaste dagarna har de haft över 40 graders feber. Idag var de lite bättre. Torsten är också snuvig men utan feber.

Idag snaggade jag honom. Det var med hot om våld jag satte honom på toaletten och satte igång trimmern. Alltså det var inte jag som hotade. Väsnades gjorde han men han slog mig ínte. Han var jätteduktig. Jag vet att det är jobbigt för honom och ändå klarar han det utan att slåss. Efteråt ställde jag honom i badkaret och satte på duschen. Då riktade han duschen rakt mot mig i ilskan och jag tog ett kliv i badkaret och stod där i klänning. Jag lät honom rasa av sig med duschen. Jag var dyblöt och fick knappt av mig kläderna sen. Fast det är befriande att göra så. Jag vet ju att han var ledsen på mig och han behöver få ur sig det. Nu ska jag ligga hos honom till han somnar och lyssna på hans reflexioner över dagen...


Jag önskar alla ETT GOTT NYTT ÅR!



Öhh, SjalBarn funkar inte ikväll... Hjälp!!


Suck

Usch vad den här julen väcker minnen. Jag tänker på Nancy oavbrutet. 22 december förra året var hon här och vi kramade om varann en sista gång. Idag för ett år sedan försökte jag komma in på vårdavdelningen för att hålla henne i handen en stund men fick inte p g a vinterkräksjukan. Två dagar senare var hon bara borta. Bara borta... Läser julkortet som hon skickade mig förra året och som är ett så tydligt farväl där hon önskar oss lycka och ljus på livets väg. "...all the way home". Jag har äntligen slutat vara arg på henne för att hon lämnade oss. Nu sörjer jag alla planer vi hade. Allt vi ville göra tillsammans och allt hon ville med barnen. Hon såg sig som anhörig till dem och det gjorde vi med. Hon var auntie. Jag har börjat se henne överallt ute. Åh, vad hon hade älskat att vara med barnen nu. Att ha dem nära. Att sjunga med dem. Hon tog verkligen sin uppgift som gudmor på stort allvar.
Hon fattas oss lika mycket idag som för ett år sedan. Hon var en så viktig person i vår familj.

Förändra någons liv!

Hjälp någon som behöver stöd genom mikrolån!
image959

Mammas tomte


Bästa julklappen!
Tack Torsten!!

Julaftonsbilder


In Memorian

image942

Ett år av oerhörd saknad

Vår vän & gudmor

Nancy Grace

1 januari 2007

Mera Jul



Mera julstämning
här

Julietklänningarna

Snabb service resulterade i att jag fick mina klänningar redan idag. Hade inte räknat med att få dem förrän tidigast i mellandagarna. Den röda spar jag till julaftonen, men den rosa åkte på direkt. Underbara kläder för en barnslig småbarnsmamma.

image941
Inköpta på
www.juliet.se

Önskar alla en

RIKTIGT GOD JUL!
 
Snow Globe 
Anna Ulf
Erik Torsten Liv Sonja

 3D Rudolph 3D Magical Snowman Stocking Present 






Julen är här...

image939

Granen är klädd - fast julgransmattan är inte struken än... Torsten tyckte att det skulle vara ljus i stjärnan också... Liv började rycka ner kulor och springa iväg med och ganska snabbt insåg Sonja också det roliga i det - mammas uppmärksamhet - och ganska snart låg granen på golvet... morrande pms:ig mamma väste åt barnen att de skulle hålla sig undan... Vadå barnens högtid?!

Och så har jag tjyvöppnat julklappen från jobbet... Jag åkte till Karlskoga i eftermiddags för att hämta den och för att julshoppa lite. Torsten är det färdighandlat åt. Liv och Sonja behöver några fler grejer. Maken köpte jag åt i Karlskoga. Erik är klar. Syskonbarnen är klara - allihopa.


Julklappen

Jag har löneförhandlat också. Eller jag vet inte vad jag ska kalla det... men effekt fick det i alla fall. Ordentligt! Jag kan i alla fall känna mig mer än nöjd med min insats. Och chefen påstår att jag är värd det... wow! Det är nog inte så illa att vara privatanställd ändå. Och så byter jag fackförening. Lite läskigt är det att inse att jag är privatanställd och kanske kommer att fortsätta vara det. Stora felet är ju den där extra semesterveckan :( Den vill jag förstås ha. I kommunal verksamhet längtar man ju efter fyrtioårsdagen av den anledningen. Nu får jag nöja mig med 25 dagar.  Och det gamla semesteråret som också lever kvar med intjänande.

Jag har förstås köpt julklappar till mig själv också. Två fina velourklänningar (som jag bär över byxorna). En i rött och en i rosa. Båda från www.juliet.se som har såååå fina kläder både till mammor och döttrar.

Grattis på födelsedagen A-M!!

 Heart Shell 






Rumpövningar

Jaha, idag har jag varit hos sjukgymnasten för att äntligen göra något åt mina onda höfter. Jag har kopplat det onda till min överrörlighet och ledinflammationer, men när jag var gravid trodde min dåvarande sjukgymnast att det kunde vara slemsäcksinflammation... Då hade jag jättemycket besvär och fick akupunktur för att kunna ligga ner.

Nu är höfterna ordentligt undersökta och det ser ut att vara inflammation i muskelfästena och/eller slemsäckarna. Nu ska jag träna rumpmusklerna först och om det inte blir bra så blir det tens eller akupunktur och i sista hand kortison. Jag har fått ett träningsprogram med rumpövningar som jag ska köra varje dag. Tänk om jag skulle ha tid och ork att träna något annat också.

Nä nu ska jag färga håret inför morgondagens klippning... Man måste ju vara julfin :)

Hoppediz jordgubb/hallon

Bild019.jpg 
Missfärgat exemplar som är djupt röd med svaga ränder. (Korells missfärgade för SB:are)

Helg

Vad skönt det är att vara familj på helgen när man jobbar och har dagisbarn. Ingen stress och inga ideliga uppbrott eller känsloladdade återförenanden. Barnen börjar varje lördag- och söndagmorgon med att fråga om jag verkligen inte ska till jobbet. Att få äta frukost tillsammans... Liv och Sonja sörplar kaffe ur äggkoppar.


Efter en tidig lunch tog vi en promenad och passade på att köpa en påse lördagsgodis - sega råttor och choklad. Liv somnade som vanligt i vagnen men Sonja ville inte sova middag idag. Hon lekte ute en stund och senare under eftermiddagen kröp hon upp i famnen på mig och sov en halvtimme. Ikväll har det varit full rulle. Vi delade på en familjepizza - fast Liv och Sonja äter mest sallad. Liv vill måla heeeela dagarna men mest målar hon på sig själv. De får använda bebistuschpennor vars tusch går att tvätta bort med vatten. Två gånger idag har hon målat sina armar helsvarta.

Ikväll satt de i mitt knä framför teven ganska länge innan det blev för jobbigt att vara uppe. Torsten var trött redan tidigare och låg i sitt rum och såg på Nalle Puhs Jullov. Han stänger in sig så slipper han höra sina stojiga småsystrar. Idag när jag borstade hans tänder kikade jag på hans lösa tand - han vickar ju inte på den så den fastnar ju igen - och då såg jag att det har växt ut en permanent tand bakom. Herregud han blir sex år snart!! Stora killen!!

Nu sussar alla tre sötsnutarna. Jag ska se på veckans avsnitt av John Deed på Kanal 9. Imorgon är det min tur att få sussa lite. Jo, jag glömde ju dagens höjdpunkt!! Liv och Sonja ville inte ha sina lucialinnen på lucia så det fick bli nattsärkar istället. Imorse satte de på sig sina tygkronor och kröp upp i pappas säng i sina vita särkar och sjöng Blinka lilla stjärna - kl 6. Olyckligtvis är pappan alldeles för morgontrött för att uppskatta det kanske bästa uppvaknandet i en livstid...

Veckan



Luciafikat på Torstens dagis gick jättebra!! Han visade mig de nya grejerna i sinnesrummet och ett lååååångt bildspel som barnen fick berätta själva vad de gjorde till. Vi fikade länge också. Det var jag och L - en annan mamma - och tre barn som var med. Och fröknar förstås.

Sen gick Torsten och jag hem alldeles själva. Liv och Sonja låg fortfarande och sov på dagis och vi hade gjort upp att pappa skulle hämta dem senare. Bara jag och Torsten. Det är inte ofta. Jag tycker inte om småbarn, konstateraded han på väg hem. Med tanke på hur Liv och Sonja är nu förstår jag honom fullt och fast. Sonja har skrikit så att jag fått tinnitus och Torsten har hörselkåporna i närheten jämt. Jag har varit riktigt orolig faktiskt. Men så tog jag med boken Att leva med tvillingar som jag köpte när de var nyfödda men som jag inte läst förr - för att läsa på tåget. Där beskrivs tvillingars tvåårsperiod just så här som det vi går igenom nu. Eftersom jag inte har några andra referensramar än Torsten så har jag ju konstaterat att de här två vilddjuren lider av ALLVARLIG störning och mer än en gång har jag lyft luren för att ringa för en remiss till NP-enheten. Att läsa om det som är normalutveckling och som nästan knäckt mig var en lättnades suck. Naturligtvis är ju inte alla tvillingar så här. Mina är praktexemplar.

Igår slängde maken till mig VISA-kortet och sa: Köp Sonja ett par byxor! (Hon är lite rund och har aningens svårt att klara midjemåttet i många byxor. Flickkläder är så smala.) Jag traskade glatt ivväg till Lindex och köpte två dressar och TVÅ par byxor åt Sonja. Dressarna var alltså åt dem båda. Jag blev alldeles spendersam med makens VISA-kort :) När han klädde på dem de nya kläderna i morse var de så söta små smultron att han var tvungen att ringa och tala om det för mig på jobbet. Jag försökte få Liv att modella men hon blev så himla busig bara. Hon har förresten börjat krama Sonja så hårt och länge och stryka henne över håret. Hon lägger huvudet mot hennes axeln och gnyr lite gosigt :) Sonja blir alldeles kollrig och fnittrig och kan inte alls ta goset på allvar utan tror att det är ett upptåg.

Just nu har jag en man till salu. Han har lämnat sin familj utan värme i huset och vi vet inte var han befinner sig och han svarar inte i mobilen... Jag har kämpat för att få igång pelletsbrännaren i två timmar nu... det är kallt ute...

Åhlens-historien

På begäran ska jag berätta vad som hände en vacker vinterdag i slutet av november 2003 (ändrar från 2004 efter moget övervägande). Jag hade varit på ett läkarbesök i Karlstad på förmiddagen och skulle ta bussen hem och skynda mig tillbaka till jobbet. I väntan på bussen slinker jag in på Åhléns och där hittar jag en jättefin julkalender i form av en gran i trå med små luckor på. luckorna var så små att man på sin höjd kunde peta in en liten chokladpralin :) Den ville jag ha till Torsten!! 1 december skulle infalla under helgen har jag för mig.... Nåväl, jag ställer mig i kön och kikar på klockan. Jag kommer att hinna precis. Det är bara två personer framför mig i kön. Precis när det ska bli min tur byts kassörskan ut och den nya tittar helt förbi mig och börjar expediera en helt annan person. Som inte stod i kön. Jag påkallar uppmärksamhet. Klockan tickar.
- Nej, säger kassörskan, den här kunden har jag hjälpt borta vid tygerna.
- Jamen, jag har stått i kö och väntat på min tur och jag ska med en buss nu.
- Ja, då får du väl komma tillbaka en annan dag.
- Men jag bor ju inte här i Karlstad.
- Vill du ha hjälp kan du gå bort till skivavdelningen. Jag expedierar mina egna kunder.
-  
Open Mouth
Jag insåg att det inte var idé att tjafsa med denna äldre dam som vägrade expediera mig och hastade bort till skivavdelningen bara för att konstatera att kassan där var stängd. Jag fick alltså åka hem utan kalendern. Jag var så frustrerad att det brände under ögonlocken på mig. När jag kom hem meddelade jag Åhléns via mejl det som hänt och undrade om jag på något sätt kunde komma över kalendern om jag betalade via postförskott eller så... Jag fick ett svar från försäljningschefen som bad om en beskrivning av kassörskan. Jag lämnade den. Under kvällen den dagen var jag borta på nåt möte... minns inte riktigt... När jag kommer hem ligger ett paket och väntar. Maken hade fått ta emot det av kassörskan på Åhléns som blivit beordrad att åka de nästan fem milen enkel resa för att ge mig kalendern inslagen som en julklapp och antagligen be om ursäkt också. Fast där tror jag gränsen gick för damen i fråga.

Det lönar sig att klaga!!



Stjärna i näsan...

Förra veckan fick jag en försenad artikel från abc leksaker och som plåster på såren hade de skickat med lite kuliga grejer. Färgtabletter till badet och stjärnor och hjärtan att sätta på fönster eller kylskåp. De där stjärnorna och hjärtana var roliga att leka med för de var lite geleiga och gick lätt sönder. Efter några timmar var alla trasiga.

Igår när jag skulle hämta Torsten på dagis visade fröken en liten plastficka med en liten grön grej... Torsten hade hoppat studsmatta och plötsligt kom han till fröken och säger: Titta vad jag hittat! Fröken tar det han har i handen och känner och vrider på den lilla gröna gelebiten. Den kom ur näsan! säger Torsten glatt. Och tillägger: Den är fråm stjärnan som mamma har i fönstret. Fröknarna fattar INGENTING! Grejen har alltså suttit i näsan en vecka och han har inte sagt nåt. När jag frågade honom om det sa han överlyckligt: Den satt fast i snuvan! Sen drog han nån story om att det var tandtrollen som dragit in stjärnan i näsan för att de trodde den var mat. De satte fast den med tejp där... Jag tror att det var bustrollet som petade dit den, jag...


Imorgon ska jag ta en kontaktdag och besöka Torstens dagis. Det är lussefika och Torsten ska vara tomte. Fast han vill absolut inte att jag ska komma till dagis. När jag kommer vill han bara hem. Det får väl bli lite träning. Det ska bli skönt att vara ledig för det har varit hektiskt senaste veckan. Jo, så har jag fått förlängt fram till 31 mars...


Jo förresten så har jag köpt en Hoppediz Jordgubb/Hallon fast ett missfärgat exemplar. Somliga säger att den är vackare än originalfärgen... vi får se. Det kommer förstås bild på den så fort den anländer. Jag har sålt av massor med bärgrejer på sistone. En mei tai och två hoppediz, en ergo och en sutemi. Förutom alla rebozos som rök tidigare. Jag får väl visa upp sjalgarderoben som den ser ut idag.


Sötsnut

image925
Det är skönt att få vara liten och somna hos mamma som man gjorde förr...

Man kan ju hoppas...

I fredags hade jag en sån där dag när kroppen inte alls ville lyda. När jag shoppat en sallad till lunch tappade jag först dressingen i golvet i korridoren - lyckligtvis spillde jag inte mycket. När jag sen skulle gå sista trappan upp till lunchrummet så snubblar jag och faller platt mot trappstegen - tur jag var på väg uppför. Naturligtvis kan jag inte släppa sallad och dressing så jag tar knappt emot mig. Ett trappsteg träffade rätt i magen på mig. Lite öm och mörbultad åt jag min mat och sen var det glömt. Igår morse vaknade jag med kraftig träningsvärk i hela magen. Idag är den värre och har krypit bak i ryggen också. Min fantastiska slutledningsförmåga säger att fallet fick mina delade magmuskler (jo, man får det av att vara obscent tjock om magen som t ex vid en tvillinggraviditet) att plötsligt halka rätt och så får de jobba lite - ytterst lite... Man kan ju hoppas.

Sonja har en ny favoritlek. Hon ska vara bebittjökupp. Den som gissar rätt på vad det är får en puss!!

Andra advent imorgon

och den dag på året då det uppstår flest bränder... Var försiktiga och släck ljusen!!!

Jag sitter här och myser. Alla tre barn sover. Torsten har precis stängt ögonen. Hemligheten bakom Liv och Sonjas tidiga insomnande är att de inte fick sova middag idag. Istället gjorde vi julgodis. Hur lätt är det att motstå nougat, marsipan och smält blockchoklad när man är 2 år? Tur att jag inte har ambitionen att något ska vara kvar. Vi gör det för själva aktivitetens skull. Liv hängde sig över plåten med nydoppade mozartkulor och slickade av chokladen. Precis så gjorde Torsten också när han var lika gammal. Sonja satte sig strategiskt bredvid mig och åt av allt. Hon var heller inte så intresserad av slutreslutatet som syskonen.

Jag har fortfarande inte hittat en julkrubba som skulle klara en säsong i det här hushållet... De som inte var med mig här förra julen kan ju läsa hur det gick då:
Jul 2006 Jag har fått en del tips på bra julkrubbor men jag har ju aldrig tid att shoppa. Ikväll ska jag nog försöka mig på att se på teve... och vika den där tvätten som ligger där och ser provocerande ut.

Ryser

Idag i brevlådan låg ett reklamblad för Nationalsocialistisk front. Demokratins baksida är att man måste utstå de här antidemoratiska, fascistiska krafterna... Obehagligt.

Och vi vet ju var Nazityskland gjorde av funktionshindrade....

Nä annat är det med den här gullgubben ----> image924

Just nu känns det aktuellt igen...

att lyfta en tanke om det här med att få ett funktionshindrat barn... De flesta skulle göra abort om de visste att barnet de väntade hade ett funktionshinder. Ofta är då argumentet att det skulle jag aldrig orka... Orka vadå? Ibland blir jag så bestört över hur folk tänker. Jag har ju hört talas om folk som beklagar att jag som väntat så länge på ett barn då fick ett handikappat barn... Ojskipojski!! Stackars mig! Jo jag beklagar ju verkligen att jag fått Torsten... Att det inte är någon skillnad att få ett friskt/normalt barn mot att få ett annorlunda/sjukt/funktionshindrat barn verkar inte folk fatta. Visst får man göra en del omprioriteringar i livet, men kärleken är densamma - kanske t o m starkare - och glädjen är densamma. T ex att avstå från att ge sitt barn mpr-vaccinet för att man är rädd för autism... (det finns INGEN koppling mellan mpr och autism - vetenskapligt klarlagt). Man riskerar hellre ett barns liv och hälsa än utsätter det för risken att bli annorlunda.

Jag vill en gång för alla tala om att TORSTEN ÄR DET BÄSTA SOM HÄNT VÅR FAMILJ OCH VI ÖNSKAR HONOM INTE ANNORLUNDA. INTE FÖR EN SEKUND HAR JAG BEKLAGAT ATT HAN HAR ETT FUNKTIONSHINDER. JAG ÄR GLAD OCH STOLT MAMMA TILL HONOM!!!

Har jag berättat...?

Minns inte om jag berättat om när jag handlade på HM i Karlstad med Torsten när han var dryga två år och alldeles nydiagnosticerad (preliminärt). Han hade det väldigt jobbigt men vi hade åkt dit för att säsongshandla och jag hade plockat på mig kläder för säkert ett par tusen och skulle bara stå i kö till kassan innan vi kunde komma därifrån. Jag kommer äntligen fram till kassan blöt i svett - vill bara ta med honom därifrån - när kassörskan vänder sig till ett ungt par bakom mig. Kvinnan är höggravid. Nu ångrar ni er väl? säger hon....


.........................

Behöver jag säga att jag sedan dess inte satt min fot på HM i Karlstad.

En sorgens dag i Degerfors...

Idag möttes jag av ett upprört och oroligt Degerfors. Stora Halla, bollhallen på Stora Valla stod i lågor och brann ner till grunden på bara några timmar. Tre räddningstjänster var med i släckningsarbetet men hallen stod inte att rädda. Det är ingenting kvar av den. I fotbollstokiga Degerfors är detta en väldigt stor sak eftersom det mesta snurrar runt fotboll och DIF. De har ett fotbollsgymnasium som förstås påverkas mycket av branden... Trist! Man får vara tacksam över att branden uppstod vid en tid på dygnet då ingen var där.

Vad kan man egentligen kräva av sig själv och vem ansvarar annars..?

Det finns något som jag stöter och blöter men som jag aldrig får någon ordning på... det är hur jag är som tonårsförälder. Jag gnatar ju på om att behålla anknytningen upp i åldrarna men det är kanske "lätt" att säga om egna biologiska barn... Hur skulle jag ha gjort med ett styvbarn? Jag skriver skulle ha eftersom jag inte gjorde det jag skulle. Det är det som tär på mig. Å ena sidan vet jag att jag gjort allt så gott jag kunnat men å andra sidan har jag inte gjort ett bra jobb. Fast med de förutsättningar som varit... maken med cancer och så få ett funktionshindrat barn... Jag kan tycka att vi är urskruttiga föräldrar ibland och visst är vi ursäktade men vem är det då som ska ta vid? Ingen alls förstås... Jag får liksom ingen rätsida på det här för det finns förlorare - barnen - även om jag har alla skäl i världen att inte hinna, orka, kunna. Jag är helt enkelt en urdålig tonårsförälder. Man kan bara hoppas att jag blir bättre med åren.

Advent


Trevlig första advent

image911








Ät pepparkakor!!