Tack kära vänner!

Jag bölar varje gång jag läser svaren jag fått till inlägget om min sorg över Torsten och hans önskan om att leka med andra barn. Jag vet att jag inte är ensam. Även om vi inte sörjer precis samma saker så vet vi hur den sorgen känns. Att gråta över sitt barns tillkortakommanden. Usch! Tur att livet obönhörligen rullar på och att barnen kräver sitt så att man inte kan sitta och gråta hela dagarna. Idag har Torsten hittat något på sin favoritsajt som han skrattat högt åt länge. Jag var tvungen att titta vad det var och jag kunde inte för mitt liv förstå vad som var sååå  roligt. Han skrattade så han kiknade åt en seriefigur som såg ut som en blå snopp som gjorde grimaser. Suck!

Lekparken

image629image630

:(

Det är inte ofta jag sörjer eller egentligen mår dåligt över Torstens handikapp. Autismen är så stor del av honom att jag inte kan föreställa mig honom utan den och jag älskar honom bortom alla gränser. Han är en go och glad kille för det mesta. Som älskar att kramas och leka. Han är social men förstår inte de sociala spelreglerna. Han klarar inte att leka normalstörda barn utan handledning.

Igår tänkte jag gå till Järnvägsparken med Liv & Sonja innan vi hämtade Torsten på dagis. När vi närmade oss lekplatsen ser jag en av Torstens fröknar. De var där med barnen. Då sköljer det över mig. Den där hjärteknipande smärtan som alltid kommer när jag är med Torsten i lekparken - vilket jag aldrig är längre. Han vill så gärna leka med de "coola pojkarna". Och han gör det men de bryr sig inte nämnvärt. Han tror att han är med. Hur länge kommer de att låta honom tro det? Hur länge kommer de att vara snälla mot honom?


Har legat inatt och gråtit över just de tankarna...

Har fortfarande mejlproblem. kan varken ta emot eller skicka p g a att Bredbandsbolaget/Telenor har driftsstörningar sen igår.

Och de fina klänningarna jag fått frågor om kommer från Lindex.


Mejlproblem

J's mamma och Stina!! Jag har fått era mejl men kan av någon anledning inte svara. Har ingen aning om vad som är fel. Så länge svarar jag J's mamma med den här länken: RFV anser 2004:4 och Stina håll till godo med den här: Scheman

Jag lovar att vara lite mer utförlig senare. Överklagan till FK skickar man till FK och de kollar igenom sitt förfarande och antingen ändrar de förslaget eller så skickar de vidare till Länsrätten. Länsrätten ber om ett yttrande först från dig sen från FK. I vårt fall har de inte hunnit sammanträda ännu. Vi kommer att få beslutet till hösten.


Och så bildbombar jag igen :)

Idag har mina barn varit extra gosiga och fina och jag har tagit massor med bilder på dem. Ulf & Erik har varit i Göteborg över dagen så vi har varit själva jag och småttingarna. Vi köpte hämtmat och har bara lekt och haft det trevligt. Liv insisterar på att ha gummistövlar från det att hon vaknar till hon går och lägger sig. Jag tar av dem flera gånger om dagen för att hennes små fötter ska luftas lite, men efter en stund sitter de på igen. Speciellt kul är det att hoppa i badbaljan med dem. Så att de fylls med vatten och det klafsar när hon går. Sonja har börjat kalla Liv för Len och tjatar om henne heeeela tiden. Och så heter farbror Björn Ben. Tihi! Len & Ben. Torsten vaknade och såg på schemat att det var dagis idag och började gråta. Efter att han varit hemma med halsont och feber en vecka blir det en jobbig omställning att gå tillbaka. Jag var tvungen att lova att jag skulle köpa en leksak till honom och ha med när jag hämtade honom. Han fick en bioniclefigur - Kalmah. Nu fattas bara en så har han hela Barraki-serien. När han väl kom till dagis var han jätteglad och hade en bra dag och lekte med M. Eftersom A & J ska sluta och börja skolan till hösten (och det har varit Torstens kompisar) så är det superduperkul att han funnit M som kompis. Torsten blir äldst på avdelningen. Tycker att han nyss var yngst.

Nåväl, här kommer bilderna på älsklingarna:


image626

Tant! :)

Idag när jag stod och packade ner mina varor i kassarna i mataffären hörde jag en liten flicka fråga kassörskan - som är ett eller ett par år yngre än jag - om hon var en tant. -Nej, jag är ingen tant, protesterade kassörskan med ett skratt. Jag är en flicka!! Jag fnissade till och hon märkte det. Jag sa att det var det bästa som hänt mig - att bli tant. Det är sant. Innan jag blev tant slet jag ont för att vara på ett sätt som inte var jag. Jag trivdes aldrig riktigt i mina kläder och varje gång modet växlade fick jag nya problem. Så närmade jag mig 40 och insåg att jag var en tant och att jag kan handla vilka kläder jag vill var jag vill. Och jag sjönk sakta ner i det ulliga, gulliga Gudrun-Sjödén-träsket. Sedan dess har jag fått en starkare identitet också. Alltså  anser jag att utsidan och insidan är starkt sammanbundna. Jag är väl knappast den kalaspingla jag var förr, men vem orkar upprätthålla något sådant? Om det varit viktigt kanske... Fåfäng är jag fortfarande, men idag söker jag inte bekräftelse i andra och speglar mig inte i andra. Jag köper kläder som ingen jag känner har och klipper mig i frisyrer som känns bra på just mitt huvud. Förr brukade jag få komplimanger. Nu är det mååååååååååååååååååånga år sedan någon sa något överhuvudtaget om mitt utseende - förutom konstateranden om viktupp- och nedgång. Tänk att jag överlever ändå. Förr var mitt självförtroende beroende av att få höra att jag var fin och bra, men nu när jag aldrig får höra det är jag starkare än någonsin.

LEVE TANTEN!!

 
Grandma 






Uteliv

image617image618

Å regnet det bara öser ner...

 Rainy 
Igår var vi inne hela dagen - förutom ungefär tjugo minuter då vi följde med vår midsommargäst när hon skulle röka. Ungarna är vana vid att vara ute nästan hela dagarna så de klättrar på väggarna såna här dagar. Midsommar middagen intogs med möda eftersom de klättrade även på oss och ingen av dem ville sitta i sin stol och äta. De skulle absolut sitta i knäet eller - i Livs fall - skulle upp på bordet. 

Ett sting av "usel förälder" drabbade mig när jag såg grannarna tillsammans med några andra barnfamiljer klä en midsommarstång och sedan dansa runt den med barnen. Tänk om man vore så energisk, tänkte jag och kände mig hopplös... men så när jag drömde vidare om hur livet skulle vara om jag inte vore en sån usel mamma så slog det mig att Torsten inte skulle klara av ett sånt tilltag. Han var helt slut av att vi hade en gäst från tre till åtta. Ändå hade jag bett henne ligga så lågt att hon inte ens skulle titta på honom mer än om han direkt sökte kontakt. Han har haft en jobbig period och den är direkt kopplad till att den mjölkfria kosten inte har funkat på förskolan de senaste veckorna. Nu har han varit hemma en vecka och magen börjar komma igång igen. Jag tycker det är skrutt att de inte kan ha tofuglass där. Jag ska köpa ett paket som de kan ha i frysen. Fast jag kan tycka att en förskola ska kunna förse även mjölkallergiska barn med mjölkfri glass och mjölkfritt fika om de andra barnen får. Det är ju bara att köpa hem.

Hoppas i alla fall att han snart är sig själv igen. Han har varit sååå ledsen senaste veckan och det är jobbigt. I torsdags när vi skulle gå till COOP, jag och barnen, hände något som gjorde att det blev jobbigt direkt när vi kom in. Hade jag inte varit helt utan blöjor hade jag vänt och gått hem igen. Men nu fick jag bära honom genom affären medan han skrek, samtidigt som jag drog paraplysulkyn med Liv & Sonja och handlade. Ju mer folk stirrade desto mer skrek Torsten. Hade inte Liv & Sonja varit med hade jag kanske kunnat ta mig tid och fått honom mer lugn men de är inte direkt några tålmodiga ungar... Jag fick bära honom hela vägen hem nästan. Han var så olycklig, min älskade unge. Och att få vagnen att gå framåt samtidigt... Både Liv & Sonja somnade i vagnen (Sonja somnar aldrig i den annars) som tur var. Väl hemma fick han festis och bullar och lugnade ner sig efter en stund. Men den turen känns i kroppen än. Det enda positiva med att det hände är att jag lär mig att jag faktiskt klarar av situationer som jag inte trodde att jag skulle. Om bara folk kunde sluta stirra på oss. Jag hade inga RFA-kort med mig och även om jag hade haft det hade jag inga händer fria för att dela ut dem. Och så har jag inte så många som skulle ha behövts. För er som inte vet vilka kort jag menar så ger RFA (Riksföreningen Autism) ut små kort med texten: 
image616

Det finns plats för namn och telefonnummer och grundläggande info om autism.
    


Till salu! *SÅLD*

Jag säljer min Rebozo Arco Iris (regnbåge). Den är 5,60 meter lång och den säljs väldigt billigt!! VÄLDIGT BILLIGT!

52005-612
Regnbågen flyttar till Linköping på måndag!!

För att lämna plats för Havannan


Trevlig midsommar!

önskar jag och min familj till er alla! Här ska vi äta sillsallad (matjesill, kokt ägg, gräddfil, majonnäs, gräslök i en härlig röra) och rökt lax med färskpotatis. Till laxen blir det gräddfil med stenbitsrom. Det blir nog en tomat-, chevre- och ruccolasallad också. Och jordgubbar och glass förstås. Jag har faktiskt köpt ett par tetror vitt blaskigt vin att göra lite iskall vinbål av. Jag lär väl ramla under bordet som inte är van att dricka alkohol alls. Ingen av oss dricker ju något längre.

Hoppas alla får uppehållsväder när det är dags att inta midsommarmåltiden.

image613

Och så lite reklam...

Vill slå ett slag för Susanne som driver butiken Barnkammarn i Kristinehamn. Tyvärr slår hon igen sin lilla butik och blir webbutik istället - fast då kan ju fler handla av henne :) jag köper barnens ytterkläder där - Didrikson - och har köpt vår barnvagn hos henne med. Världens mest serviceinriktade butiksinnehavare. Jo, jag har köpt den här skönheten oxå:

Alltså den ursköna turkosa sjalen.

Poolbyggarmamman

Idag har jag äntligen fått upp poolen. Väntade att maken skulle göra det men då får man vänta... Hursomhelst var det lätt som en plätt och jag hade två poolskötare som tog hand om vattnet sen:
image606
Så här har vi det nu. Kaprifolen som växer i den fallfärdiga spaljen doftar så starkt och gott på kvällarna. Mmm. Vi är verkligen nöjda med vårt hus och vår tomt. Får se om vi får användning för den gröna minipoolen nu då.

Jag var hos frissan idag och det var skönt. Det är min barnlediga tid varje månad. Jag kan vuxenprata i en hel timme. Tur att vi båda har småbarn för det är det enda vi pratar om. Och kläder. Nu får jag klara mig länge till nästa klippning. 30 juli :( Hur ska det gå? Så här såg jag ut idag när jag var bortastajlad i alla fall. Det är jag till vänster.
image608
Sonja badade förstås sin katt som för övrigt ska i tvättmaskinen imorgon för varenda fluga hittade den och satt och snusade på den när den hängde på vindan. Torsten hoppade såklart studsmatta emellanåt. Fast väldigt lugnt eftersom han är sjuk. Bilden kommer från en annan dag.

image610

Fodervärdar sökes

Ja, jag är inte beredd att ge bort barnen helt ännu, men det vore skönt om någon annan tog vid just nu. Jag skulle vilja ha EN NATTS SÖMN!! Tänk om de kunde somna i normal tid och sen sova HELA natten!! Ikväll somnade Sonja vid sjutiden eftersom hon inte fått sova middag - hon har varit uppe till elva på kvällarna sista tiden. Liv somnade kort därefter. Torsten är sjuk och somnade vid halv nio. Då vaknade Liv och var kvittrig och glad. Hon var hopplös att få att somna om så jag gav upp och hon fick komma ur sängen. Åh, vad glad hon var! Efter en stund vaknade även Sonja och var lika lycklig. PUST & SUCK!! Liv somnade med Ulf vid tio-tiden och Sonja har somnat nyss - vid midnatt. Torsten sover oroligt. Han har feber och ont i halsen. Önskar att jag kunde ligga inne hos honom inatt, men Ulf vaknar inte när tjejerna vaknar så då har vi snart huset fullt av skrikande vakna barn igen. Nackdelen med att Torsten ville sova i eget rum är att jag får springa som en skottspole hela nätterna. Jag är tröttare än vanligt. Imorse orkade jag inte gå upp. Jag hade ställt klockan för att ringa och sjukanmäla Torsten (det ska finnas en telefonsvarare så att man kan ringa på kvällen, men den är aldrig på) och då väckte jag Liv. Men henne fick Ulf ta hand om. Jag la mig igen och sov till klockan närstan var tio. Synd att inte en sovmorgon räcker för att få krafterna tillbaka. Imorgon ska jag till frissan. Jag lär somna när hon färgar ögonfransarna på mig.

Köpstark?

Sen jag fick barn har jag märkt en stor skillnad i hur jag bemöts av vissa säljare. Speciellt om jag skulle gå in på vår lokala Expert-butik. Där expedieras jag överhuvudtaget inte. En kvinna med barnvagn/småbarn anses inte vara en potentiell kund. När det står digital-tv-säljare eller mobiltelefoni-säljare på vära köpcentrum stoppar de aldrig mig. Tänk om de visste vilken bra kund jag är och hur lojal jag är om jag får rätt bemötande... Expert skulle jag aldrig köpa ett batteri från ens efter att ha stått en evighet och väntat på att få hjälp när jag skulle köpa en parabol och teckna digital-tv-abonnemang. Tre stycken säljare står och pratar med en kund och jag som hade Torsten med mig var luft. Eftersom jag är shopoholist och inte ens i närheten av tillfrisknande ;) så går de miste om mycket pengar. Jag fick gå därifrån utan parabol och digital-tv-abonnemang... och utan så mycket som en blick från personalen...

Vad är det som gör att man bestämmer sig för att kvinnor med barn inte räknas? Vi om några handlar väl? åtminstone jag. Vi har ju barn mellan 1-15 och det kräver både det ena och det andra. Vi har fyra datorer, fem tv-apparater, mobiltelefoner, digitalkameror, playstation, dvd-spelare, mp3-spelare och mycket mer. Men det är av någon anledning bara min man som är köpstark. När det är jag som är shopparen... Är det någon mer än jag som upplever det så här? 

Vad roligt det är!!

Nu har det jobbiga med att vara tvillingmamma lagt sig. Jag är numera en glad och lycklig trebarnsmamma, som bara tjurar ibland. Liv & Sonja är för roliga. De leker så mycket med varann. Liv är den som hittar på lekarna och initierar kontakten. Senaste är att hon ska hålla Sonja i handen och dra runt henne i trädgården, i studsmattan eller härinne i huset. Förut ikväll hade de en stor IKEA-drake mellan sig och Liv släpade Sonja efter sig. De skrattar så de kiknar. Och så leker de tittut. Och så busas det ju förstås massor med Torsten. Speciellt Torsten & Sonja busar vilt. OCh så emellanåt vill någon eller alla vara hos mamma. Liv brukar jag försöka hjälpa att vila lilla kroppen med jämna mellanrum. Ibland kan hon sitta i mitt knä och luta sig mot mig riktigt länge, medan de andra två leker. Men hjälp vad hon drar fram grejer. Så fort hon vaknar börjar hon öppna skåp och dra ut allt. Hon bär runt skor och släpar på möbler... Torsten stökar knappt fram något alls. Han lägger tillbaka det mesta också eftersom han vill att saker ska vara på sin plats. Hur mycket jag än plockar så ligger jag hopplöst. Sonja går mest runt med Alfons Åberg (Wawan) och sjunger Bäbä vita lamm. När vi går ut på stan kommer det fram farbröder och berömmer mig och beundrar barnen. De är ju onaturligt fina alla tre.


Grattis på födelsedagen Ulf!

Letade efter en bild utan helskägg... fanns inte.

image392

Sommarvärmen

Jag hör och läser om folk som lider i värmen - som är borta nu. Själv tycker jag att det är skönt med 30 graders värme. Bara jag slipper stressa. Shopping är väl inte högst på önskelistan direkt... Bara nätshopping (min stora last förutom färsk getost och jordgubbar). När molnen kommer och temperaturen sjunker får jag alltid lite panik och tror att sommaren är över. Det har ju varit så något år.

Varje dag tänker vi tillbaka på förra sommaren, då vi bodde sju personer i en liten fyrarummare med sju soptunnor nedanför balkongen och där grannarna drack och bråkade dagarna i ända. Torsten vägrade att gå ut eller åka till stranden. Liv och Sonja var runt halvåret. Maken som ogillar sommarvärmen köpte en stor fläkt som han hade på balkongen :) Tack och lov för det här huset. Vi älskar det! Allt är så perfekt. Lagom. Bara att kunna gå ut genom altandörren och dricka sitt morgonkaffe ute. Att bara öppna dörren och släppa ut barnen på grönbete. Studsmattan som betalade sig första veckan. Torsten älskar den. Idag har han nog hoppat i över en timme. Poolen ska monteras så fort vi har fått tag på ett poolskydd. Det var slut pooler i heela Karlstad. Nästan. Men där de hade en pool fanns inte skydd.


En bild säger mer än tusen ord...

så jag kommenterar inte den här bilden som illustrerar min kväll...

image597

Gudrun har gjort det igen!

Gudrun Sjöden alltså. Jag är helt såld på den tunika och de byxor jag fick hem idag.

image596

Sussande älsklingar

image594image595

Nu sover alla barnen. Det var Liv som var mest svårsövd ikväll. Jag har börjat sjala henne på dagarna  och nu får jag göra det på kvällen också eftersom hon älskar sjalen. Hon går och rycker i den på dagen när hon börjar bli trött.

Förresten är det vår bröllopsdag idag :)

Skön dag med lite moln

Idag på förmiddagen var det molnigt och lite blåsigt så vi gick ut i jeans och tunna jackor utanpå t-shirtarna.Innan vi hämtade Torsten på  dagis gick vi till lekparken och hade jordgubbar och nektariner med oss. Smaskigt!
image591image592

När vi satt ute på altanen och åt lunch kom soslen fram och det kändes som man satt i en bastu. Av med alla kläder genast!!

Just nu leker de alla tre tillsammans. Sonja har badat sin katt ute i baljan för sjuttielfte gången och så blir hon otröstlig när han inte blir torr när hon torkar honom med disktrasan...

Jag har en STOOOOOOR hög med tvätt som ska vikas. Torkvindan kom äntligen upp i helgen (Sonjas katt hänger i den nu) och jag har kommit i fas med tvättandet - men herregud, vika tvätt åt sex personer... när ska jag hinna? Både Torsten och Sonja har somnat sent varje kväll på sista tiden. Torsten sover inte före 22 någon kväll. Igår försov vi oss så att han fick stanna hemma.

Ulf är i Karlstad idag och skulle införskaffa en familjepool. Det blir en enkel variant på 3,6 m i diameter.

image593

Glädjande att se

att det inte är så många som kikar in när det är högsommarvärme ute :) Vi har varit ute sen efter frukost som vanligt, men idag tyckte nog tjejerna att det var väl varmt. De lekte mest i dörröppningen och ville vara i skuggan. Ingen rutchkana och ingen studsmatta. Jo, Torsten hoppade en del förstås. Men han har också haft en jobbig dag. Han kom plötsligt på att shortsen var korta... det tog en del övertalning och trixande innan han gick med på att ha dem. Långbyxor och strumpor var annars det han insisterade på. Strumpor blev det ändå...


Liv avslutade kvällen med att kräkas ner heeeeeela sängen. Jag tror att det bara är värmen för hon mådde bra både före och efter. Men alla lakan och jag var täckt i vällingkräk :(  Nu sover hon sött i en renbäddad säng.

image590

Imorgon får vi besök av en cyberväninna till mig och hennes familj. Det ska bli spännande och kul. De har med sig deras son med autism och vi får hoppas att det funkar med två små killar som har lite annorlunda perception... Hoppas vädret förblir så fint så att det går att sitta ute.

Att bli älskad

Idag har jag haft en dag när jag bara pratat samhällsfrågor eller amatörpsykologi. Eftersom jag är en åsiktsmaskin och hade en stackars väninna hemma som nästan är min motsats fick jag ganska fritt spelrum. Ingen som sa emot. Fast det är oftast ingen som gör eftersom jag alltid är så stark i mina åsikter att folk tror att de inte får ha sina. För mig är det inget problem att vi tycker olika även om jag väljer bort vissa från min umgängeskrets. Rasister, fascister, antifeminister, starkt homofobiska personer, ja människor som har åsikter som gör mig väldigt arg och det finns ingen anledning att umgås med såna... Jag behöver min energi till annat. Och eftersom jag tror på Tao så vet jag att det inte är lönt att argumentera. För varje argument finns ett motargument.
image589
Hursomhelst kom barnuppfostran naturligtvis upp och jag gav luft åt min övertygelse att en förälders viktigaste uppgift är att ge barnen förutsättningar för att bli älskade. Att bli älskad är det viktigaste i livet. Blir man bara älskad kan man vara utan mycket. Vem ligger på sin dödsbädd och ångrar att han/hon inte jobbat mer eller ägt mer? Den som varit älskad och som älskar behöver inte ångra något. Och hur är ett liv för en person som ingen älskar? Jag vet inte... men jag vet hur det är att inte känna sig älskad och det är hemskt.

Är det här verkligen så udda? Kan någon förälder verkligen tycka att det finns saker som är viktigare än kärlek? Är jag en hippie för att jag tycker så?

Apropå det så är mina tjejer redan avgudade av halva stan :) När vi kommer ute på stan så ler alla åt dem. Vissa pekar igenkännande och man blir verkligen glad när man passerar centrum. Mest uppståendelse blir det förstås när maken drar dem i skrindan :)

För alla barn

image588

Genom att adoptera denna droppe och placera den på din egen hemsida/blogg
visar du också sympati för alla utnyttjade barn som finns på vår jord.
Droppen är en symbol för alla utnyttjade barn som lider i ensamhet.

Tänker på lilla 4-åriga engelska Madeleine Mc Cann och hennes mamma och pappa. Gode gud hoppas att ingen gör henne illa och att de hittar henne snart. Hon har varit försvunnen i fem veckor nu...

http://www.findmadeleine.com

Taget från Tina Ahlins blogg

GRATTIS PÅ 18-ÅRSDAGEN EMMA!!!!!

 Birthday Surprise PartySurprise
 Birthday Babies Airplane Wishes 1  

Hoppas att du får en bra dag idag (fredag 8 juni). Känns inte som 18 år sedan jag var med och såg dig födas... *snyft* Känner mig lite blödig...




Nationaldagsfrukost

Idag åt Liv & Sonja en exklusiv frukost bestående av gröna oliver med ansjovisfyllning och gröna vindruvor. Smaskens!! Och ja vi har stolarna bakochfram eftersom tjejerna klättrar upp på bordet så fort de får en chans annars. Inte så snyggt men vi hoppas att de slutar med det innan de når tonåren...


Torsten vill fortfarande inte ha frukost utan spelar "Batman". Ett tips för spelsugna barn är att gå till www.batman.com och sen klicka sig vidare till olika spel. Torsten kan roa sig i timmar. En annan sida är www.orisinal.com eller Loony Tunes


Jag nöjer mig med en kopp kaffe som jag desperat försöker få i mig varm varje morgon. Har hittills aldrig lyckats.

Sladdarna i bakgrunden är vår provisoriska anordning för modem och router... Snart fixat, hoppas jag.

OBS! Kategorin för detta inlägg *fniss*

Och nä, jag är inte ensamstående... maken och styvsonen sussar gott i källaren.

Ännu en dag i solen

Imorse tog vi med oss morgonkaffet ut och satt och drack på altanen medan småtjejerna lekte ute. Torsten var redan på dagis. Sen har vi varit ute till det blev dags för kvällsbadet. OCh trots att jag smörjer in barnen i spf 30 flera gånger om dagen så får de ganska mycket färg. Ändå är den fysikalisk - heter det så? Med zinkpasta och uv-filter. Solen måste vara riktigt stark just nu. Badat i baljorna har de gjort idag med. De har så skoj!! Fast den stora händelsen är väl att jag visat benen för första gången på två år. Alltså är benen gröngrå till färgen.

Jag har införskaffat käcka badshorts och tankini med öppen rygg så att jag slipper visa alltför mycket av min sladdriga kropp. Jag längtar ut i skogen och min älskade terränglöpning, men tvivlar på att fötterna håller... men jag ska nog testa någon morgon snart. Tänk om.... Får väl ta en tur till Ortopedtekniskas butik på Hammarö så att jag får kolla om de har löparskor. Fast de hårda inläggen som jag har fått därifrån går nog inte springa i. Det borde kännas bättre med silikon. Får nog höra med sportaffären också.

Sonja pratar hur mycket som helst. Jo, både kvantitet och kvalitet. Hon är inte tyst en sekund och det som kommer är mestadels tvåordsmeningar. Hon kommenterar precis allt hon ser och lite till. Liv busar och busar och busar. Hon är för härlig. Och så åker hon rutchkana oavbrutet. Idag försökte hon åka naken och det gick inte. Igår funkade när hon var naken och blöt men det gick aningen för fort. Torr rumpa kärvade och hon fastnade på halva vägen och fick ropa på hjälp. Men hon säger inte så många ord. Hon använder mer tonfall för att göra sig förstådd. Nojjig som jag är med stackars Liv så räknar jag desperat inför 18-månaderskontrollen om en månad. Jag är lite skräckslagen inför 18-månadersperioden överhuvudtaget eftersom det är klassiskt att autism debuterar då. Torsten tappade det lilla tal han hade och slutade äta maträtt efter maträtt. Han blev mer och mer låst i rutiner och fick svårare och svårare med förändring och människor som inte var jag. Det kommer inte att hända med Liv och Sonja men tankarna finns där och oron gnager. Och skulle det ändå ske så sker det... Det klarar vi galant det med.

Duktig kille!

Världens duktigaste kille har varit på sömn-EEG idag - utan att sova :) Han fick åka med pappa eftersom jag blir så nervös och tror aldrig att det ska gå vägen. Jag underskattar både Torsten och sjukvårdspersonalen - jääääämt!



image579

Han hade med sig videofilmer hemifrån som han fick titta på. Att sova var tydligen inte nödvändigt - bara avslappning.

Under tiden roade oss jag och tjejerna hemma:

image580

Sommardag


Gosingar

Ännu en dag med barnen. Även om jag är lite hormoniell (PMS) så är de riktiga gullungar alla tre. Igår när jag kom hem efter att ha varit på föreläsning hela dagen vad de så glada över att se mig. Torsten sprang fram och kramade om min midja medan jag försökte ta av mig ytterkläderna och Liv och Sonja kom plötsligt på att de saknat mig och började hulka. Torsten hade svårt att somna som alltid när jag varit borta från honom. Idag har de varit som klistermärken alla tre. Ett tag delade vi fåtölj alla fyra... Ikväll skulle jag äta en falafelrulle i soffan medan alla tre hängde på mig. Gissa om det blev kladdigt!

Både tjejerna och Torsten har haft en djup hosta i över en månad nu. Sonja kräks ofta efter att hon somnat p g a hostan. De rosslar när de andas (inte hela tiden förstås) och det låter inget vidare. Annars mår de ok. Lite snuva. funderar på om det är något att gå till doktorn med... får väl ringa BVC på måndag.

Liv fortsätter sitt snubblande. Nu har hon lagt sig till med att springa när hon ska någonstans och det är ju vanligt när balansen är dålig att man håller den genom att springa. Just nu har hon tre skador i ansiktet. Ett skrubbsår i pannan, ett blåmärke i pannan och ett skrubbsår på näsan. Sonja klämde fingrarna på samma hand tre gånger på en dag. Först alldeles själv i en dörr när hon var nyvaken, sen stängde Liv en låda som Sonja hade handen i och slutligen stängde Liv sitsen på en lära-gå-bil som Sonja hade handen i. Stackars fingrar!!

Fick brev från Länsrätten idag! Jag slet upp kuvertet och kikade ner i det och såg ett papper som lydde "Underrättelse". Åh, domen!! trodde jag. Det var bara en underrättelse om att FK inte lämnar in något övrigt yttrande än att de bestrider min begäran om helt vårdbidrag och står fast vid 3/4 samt 18 % (av basbeloppet) merkostnader/år. Nu har både de och jag haft chans att yttra oss och nu kan man bara vänta på Länsrättens dom. jag har ingen aning om när de sammanträder i målet. Jag befinner mig mentalt redan i Kammarrätten och funderar på om jag kan lämna in samma överklagan dit eller om det behövs nya formuleringar... Nä, jag får hoppas på att Länsrätten går på min linje.

image568