40+, autism, tvillingar och sjalar

Pest! Vi är sjuka i halsinfektion alla barn och jag. Hur många febernedsättande jag än tar vill inte febern gå ner. Fryser som bara den och är själv med de sjuka barnen.  Just nu sover de alla tre. Liv och Sonja har fått de sista supparna oh jag den sista ibuprofenen. Torsten får man ju inte i nån medicin... Hoppas att vi mår bättre imorgon.

Trollungen! Hon är så glad - eller så arg... men mest är hon sprudlande. Hon är helt klart den mest energiska personen i den här familjen. Redan ålar hon omkring, Som en mätarlarv tar hon sig fram. Upp med rumpan i vädret och så skjuter hon fram huvudet.

När vi är ute sitter storasyster Liv snällt i vagnen medan Sonja hänger på mammas arm eller sitter tryggt i sjal eller mei tai. Hon blir ruggigt arg och ledsen om man inte tar upp henne genast.

När hon sitter i vagnen är hon fullt sysselsatt med att dra hatten av Liv eller att stjäla hennes tutte eller snuttefilt. Sonja är mycket intresserad av sin syster. Helst vill hon att de ska hålla handen. Kanske kan hon få låna Livs tumme att suga på...

Sonja är det barn som man kan lämna till vem som helst. Lika glad är hon ändå. Hon skrattar nästan jämt.

Hon är så olik sin kaxiga syster Sonja. Och så olycksdrabbad. Idag hände något förskräckligt. Jag var hemma ensam med Torsten, Liv och Sonja och vi var på balkonen som så ofta nu när det är varmt. Jag skulle mata tjejerna med gröt och Sonja var så hungrig att hon skrek. Torsten har inte varit ute på hela helgen (han vill inte) och hade väl myror i byxorna. Han stod på en stol och tittade på de andra barnen nere på gården. De plaskade i en bassäng. Han ville inte att vi skulle gå ner så han fick bada med de andra. Han nöjde sig med att titta ner på dem. Så börjar han hoppa på stolen och rätt var det var så har stolen vält med Torsten på över Liv som sitter och äter gröt i babysittern. Hon träffas och blir fastklämd av ett stolsben över fontanellen. Jag känner att jag är nära paniken men som alltid så lyckas jag bevara lugnet för att inte skrämma Torsten och lyckas få loss honom som fastnat i stolen och så är båda barnen fria. Liv skriker och jag ser ett spår på hennes huvud. Jag kan knappt tänka. Hur ska jag få med mig en autistisk fyraåring och två femmånadersbebisar till sjukhuset utan bil och körkort? Jag försökerf å tag på maken men ingen svarar i hans mobiltelefon. Alla barn skriker och jag vet inte vad jag ska göra. Till slut bestämmer jag mig för att få lugn på Liv - tutte i munnen - och få Sonja mätt - gröt - och på något sätt få Torsten är vägen. Jag lyckas nästan med det. Liv blir lugn och Sonja mätt, men Torsten behöver mig... han får helt enkelt rasa av sig i sitt rum i fem minuter, medan jag försöker kolla Livs tillstånd.  Det enda jag märker på henne är att hon är hungrig. Torsten sätter sig bredvid mig med en rymdbok och jag kan mata Liv. Maken kommer när jag får instruktionerna från sjukvårdsupplysningen. Hon får inte kräkas eller bli slö. Om hon somnar ska vi killa henne under fötterna varje kvart. Hon ska observeras i tre timmar.
Under resten av kvällen är Liv glad och pratar. Inga tecken på hjärnskakning. Vid tiotiden har det gått fem timmar men jag smyger in i sovrummet och killar lite under hennes fot. Tårna kniper år om mitt finger :-)  Lilla Liv, men egen prinsessa. En stol och en storebrorsa i huvudet... suck!

...Sonja i mei tai och Sonja sover gott hela sin middagslur hos honom. Varmt, men skönt!

Maken har firat sin 40-årsdag och legat för ankar hela dagen. Jag har haft hjälp några timmar under dagen. Det är så skönt att dela sysslorna med någon. Att kunna ägna sig lite åt Torsten och någon annan ser efter tjejerna. Vi försökte oss på att mata dem med grönsakspuré. Det var puré högt och lågt. Sonja ska absolut hjälpa till med både händer och fötter och Liv kände av att det var små bitar i och kräktes upp maten men ville ha mer. Maten åkte hiss hela tiden... Vi fick sätta dem i baljan och skrubba av dem maten efteråt :-D

Torstens sömn har nu varit rubbad sedan tre veckor. Senaste veckan har han vaknat redan klockan ett och då är det bara att ge upp mera sömn. Igår och idag har han inte kunnat gå till dagis. Igår för att han var så trött och kinkig att det blivit jättejobbigt för honom. Idag för att han sa sig att sova halv åtta med Nalle Fjun. Jag fick själv stänga ögonen en stund - Liv & Sonja sov efter frukosten till tio. Då gick vi upp alla fyra. Ikväll somnade Torsten och Nalle Fjun halv tio och det känns som att det kan bli en natts sömn... den första på tre veckor.

En bärsjal kan man ha till mycket. Här har storken Anna blivit solskydd.

Idag har vi varit ute och ätit mjukglass - småbarnen, maken och jag. Ja, Liv & Sonja åt väl ingen glass, förstås. De hade bara klänningar på sig. Inga koftor och inga strumpor. Barfota! Torsten i sina nya shorts. Det är bara jag som inte har sommarkläder. Jag avskyr den här tiden efter barnafödande. Innan kilona försvunnit. Jag har ingenting att ha på mig. Magmusklerna har fortfarande inte gått ihop så jag får väl försöka hjälpa dem på traven - när jag hinner. Sista veckorna har varit så hektiska. Torsten har varit mycket sjuk och vaknar numera i gryningen (ofta vid fyratiden) och tjejerna har också varit mer krävande. Jag har knappt hunnit ut alls. Det verkar dock nu som att det lugnar ner sig. Ska försöka med pilates.

Sonja har börjat åla sig fram som en mätarlarv. Det går ganska fort också. Liv har nätt och jämt börjat instressera sig för att vända sig. Hon vände sig för några dagar sedan. Två gånger. Men mest vill hon bara ligga platt på rygg och titta på mig. Eller bli buren i sjalen. Hon verkligen älskar att ligga i vagga i sjalen. Båda gillar att åka på ryggen i mei taien. De somnar nästan direkt. På kvällarna är det praktiskt att ha ett barn där medan man vattnar blommorna på balkongen och plockar leksaker efter Torsten.

Vi har äntligen fått tag i ett hus! Det blev ett hus som jag tittat på länge. Allt är fräscht inne så det är inget överhängande som måste göras annat än ny tvättmaskin, nytt kylskåp och diskmaskin. Jag har tittat ut världens läckraste soffgrupp också.  Skinngruppen ska maken få ta i gillestugan. Den ska han få till sin. Vi flyttar i september. Längtar som bara den! Det är jobbigt att bo i lägenhet mitt i stan under sommaren. Vi hade hoppats på att hitta något innan sommaren förstås, men det blir fler somrar.