40+, autism, tvillingar och sjalar

Den här bloggen startade våren 2006 eftersom jag hade nära personer på avstånd. Människor som jag ville skulle få följa mina barn trots att de inte kunde vara hos mig. Mycket var det för Nancy, men också för min ursprungsfamilj som jag inte hade kontakt med. För att de skulle se mina barn. Sen har det bara rullat på... jag har vant mig vid det och bloggen har bidragit till att jag fått nya vänner. Men ursprunget till den är historia. och själv hinner jag aldrig in på andras bloggar längre. Jag tar mig inte den tiden och det sårar andra... Hursomhelst... nu mina vänner tror jag att det får vara slutbloggat för min del. I alla fall i den här formen.  Tack för den här tiden!

Vill någon komma i kontakt med mig av någon anledning kan man mejla:

anna.j.marklund snabela gmail.com

skulle man tro att jag var själv här...

Idag fick jag meddela LSS-enheten att vi inte kan ha avlösarservicen som vi höll på att introducera. Det gick inte just nu. Synd! Det verkar finnas en annan oro just nu som gör att det inte går att göra några såna förändringar. Vi får backa tillbaka och försöka hitta till lugnet igen. Vi har annat som är viktigare framför oss. Inskolningen i särskolan och nya fritidshemmet.

Vi har varit hos doktorn Torsten och jag och de var verkligen jätterara på jourmottagningen!!  Jag lämnar alltid fram de här:



men det är inte alltid de fattar men de brukar åtminstone fråga hur vi vill vänta - i enskilt rum eller i väntrummet. Nu blev det ändå väntetid och jättejobbigt för Torsten. Läkarbesöken i sig är jobbiga så att vänta på det blir ännu värre. Han började bli riktigt upprörd precis innan så jag kunde knappt hålla honom kvar. Och så var det en jätterar läkare. Som inte hade en susning om autism men som läst igenom noga på kortet jag lämnade och verkligen ansträngde sig. Han gjorde inte mycket rätt för han var obekväm i situationen men han ansträngde sig verkligen fast mycket blev fel så tackade jag speciellt efter att vi var färdiga för det positiva bemötandet

Torsten har dubbelsidig öroninflammation och har fått penicillin. Det finns läkare som inte anser att man behöver behandla barn med autism för de är ju ändå.... defekta? Det här är första gången han får antibiotika för öi fast han haft tre dubbelsidiga - minst - med brustna trumhinnor. Inte med ett knyst antyds att han ska gå på hörselkontroll... men så har vi ju fler barn. När Liv fick sin första öi så fattade vi att det det var skillnad på barn och barn...