40+, autism, tvillingar och sjalar

För ett tag sedan genomförde vi en sista provrösbefruktning. Vi ville göra ett sista försök till ett eller två barn till. Det lyckades och jag blev gravid... men ganska snart märkte jag att det var något fel och sen dess har jag fått avvakta, ta prover och avvakta. Igår konstaterades att ett litet embryo med fast tickande hjärta fäst längst uppe i hörnet på livmodern... nästan inne i äggledaren. Utan chans att klara sig och med risk för mitt liv. Den plats där embryot fäst på är fyllt av blodkärl och skulle det brista skulle jag snabbt förblöda. Jag opererades omgående och har nyss kommit tillbaka från sjukhuset. Ett litet liv utan chans... som jag fick ta bort för att själv överleva. Min femte graviditet och mitt åttonde barn. Mitt sista.

En Didymos Nino Lachs

För er kära vänner som är med i Intresseklubben ligger detta meddelande uppe i några dagar. Vi har flyttat forumet till multiply. Kontakta mig om om ni får svårigheter. Info finns på gamla startsidan. Hoppas att det ska funka bra med flytten och den nya miljön!
Välkomna!!

Idag var jag ute på stan i ett ärende och där står två representanter från Nya Moderaterna och delar ut politisk propaganda gällande EU-valet. Och säkert information också. Jag tog emot lapparna och så säger karlen som gav mig dem att:

- Nu blir det så lätt för dig att förstå ska du se...
- Du, jag har inga problem med det sen förut heller...

Regelverket för sjukförsäkringen har förändrats drastiskt. Man kan inte längre vara långtidssjuk. Tidsbegränsad sjukersättning upphör och möjligheterna till permanent sjukersättning är minimala. Vissa cancerdiagnoser och ALS är några av de få diagnoser som ger sjukersättning idag. Övriga sjuka finns inte längre i våra system. Låt oss säga att du är psykiskt sjuk - kroniskt. Du ska ändå ut i arbete eller så faller ansvaret på socialtjänsten. Och socialtjänsten ger ju inga pengar till den som inte söker jobb och är du kroniskt psykiskt sjuk finns kanske inte de möjligheterna.

Tusentals människor slås ut i vårt samhälle idag och ingen reagerar. Det är tyst. Massor med människor sägs upp från sina jobb för att de är för sjuka för att arbeta och nekas sjukskrivning/sjukersättning.

Alliansen har kommit på en toppenidé: Vi skapar ett system där de här människorna inte får någon plats, så är vi av med dem sen. De faller inte under någons ansvar längre. Men familjer slås sönder och misären breder ut sig. Men de faller inte under någons ansvar längre.



Och tänka sig. Statsråden på Socialdepartementet har inga mejladresser som resten av stadsråden. De är oanträffbara. Surprise!!

Sonja plockar upp en leksak från golvet:
- Liv ska vi bråka om den här?
- Ja!!
Sonja ger Liv leksaken och Liv springer iväg med den.
- Den var MIN!
- Nej MIN!
...

Liv och Sonja uppehåller sig mycket i det här med var de kommer ifrån. Och historien om hur Sonja föddes i säte och att hennes rumpa bajsade lite innan resten av henne kom roar mycket :) Idag fick de se bilden av min mage... de har inte kunnat sluta titta...


V 30 den 10 december 2005

När man är stressad eller krisar är det lätt att halka in i dåligt föräldraskap... Jag har blivit en riktig gnatmamma. PMS och trötthet kan göra mig till världens suraste och tråkigaste :( Och tjejer som snart är tre. En ålder som kräver minst en samspelt förälder. Jag har kommit i trotsåldern istället. Som så många andra treårsföräldrar. Nu ska jag friska upp lite tankar och läsa Jesper Juul igen. Livet i familjen får det bli nu på buss och tåg. Hemma finns det ingen tid eller ork.



Hoppas att jag snart ska komma ur den här fasen för den är inte kul :(

När föräldraledigheten tog slut och barnen skulle börja dagis hittade jag jobb direkt. Som ambulerande tjänsteman i ett bemanningsföretag. Anställd för ett uppdrag i Degerfors. Uppdraget blev längre och längre och har nu pågått i över ett år. Men sista oktober är det slut. Då lämnar jag Degerfors. Ev blir jag kvar i bemanningsföretaget.. det är inte klart än. Men det ser ljust ut. Jag vill skryta på Degerfors... bästa arbetsplatsen jag varit på. Det ska bli väldigt tråkigt att sluta! :(

Hösten är här med frisk luft och skumma kvällar. Jag tycker hösten är en sorts avstämningstid. En tid då man stannar upp lite och ser var man står just nu. Vad har hänt? Det mest uppenbara som hänt är väl förlusten av våra föräldrar. Både Ulf och jag har förlorat en förälder i år. Vi har begravningskläder...

Torsten har växt minst en halvmeter i sommar... Och tappat sex tänder. Och tjänat en förmögenhet på tandfen. Han har blivit så mycket mer öppen mot främmande... lite beroende på dagsformen i och för sig men jag har alltså kunnat ha sjalträff hemma med honom sittande vid datorn eller med en film. Men å andra sidan har han sagt till tanter på stan att han hatar dem för att de stannar och vill titta på den fina barntrion. Till hans förtret drar vi uppmärksamheten till oss. Det stannar alltid någon... så fina barn har jag :)

Ikväll har vi gjort djurraggmunkar...




Torsten gillar inte raggmunk så han beställde ugnspannkaka och när jag skulle göra dem märker jag hur han smyger upp bakom mig och säger: Jag tänkte att jag skulle hjälpa till! Jag blev jätteglad!! Jag kan ju se hur du gör! Han hjälpte mig hela vägen och nu sitter han glatt och smaskar i sig maten. Med oboy till... Ja han får i princip äta det han vill.

Fredriks bok ja... Jag lovade att återkomma till den. Jag har inte läst en bok sammanhängande på år. Jo någon fackbok kanske... Boken om Kalle skjutsade mig tillbaka till tiden då Torsten var två år. Inte för att Kalles och Torstens historier påminner om varann eller att våra upplevelser var lika men känslorna... Jag har aldrig tillåtit mig själv att sörja. När de känslorna kommer ser jag snabbt till att stänga till om dem. Hur kan jag sörja att jag fått ett sånt fantastiskt barn som Torsten? Det är omöjligt! Men det är ju inte riktigt sant... jag har ju också förlorat drömmar. Jag trodde naturligtvis att saker skulle bli annorlunda. Jag hade trott något helt annat. När jag läste om Kalle, Maritta och Fredrik - ja Wille med förstås - så vällde sorgen upp i mig och jag har gråtit mig igenom boken... inte bara sorg utan något annat... en känsloladdning som jag inte riktigt kommer åt. Som gör att jag alltid gråter när vi pratar om Torsten med habiliteringen, LSS eller FK... eller värst - när jag ser honom på de små filmsnuttarna på BTN-träffarna. Och ibland satt vi och såg på live bakom en skärm och fick titta på teven det han gjorde. Lika laddat det. Tårarna rinner. Sån var jag rätt igenom boken... Jag som är van att ha kontakt med mina känslor och som brukar vara lite väl duktig på att intellektualisera... de här känslorna är för överväldigande.


Lite höst i Kristinehamn

Nu har jag pratat med apoteket. Circadin skrivs ut till vuxna enbart och omfattas inte av högkostnadsskyddet. Barn kan få circadin om de har adhd. Inte autism. Adhd är enda undantaget. Vi med barn med bara autism kommer varken att få melatonin eller circadin.

Finns det något vi kan göra? Jag ska kontakta FA Värmland och ev RFA för att höra hur landet ligger där... Attention har tydligen gått ut med det här i senaste tidningen. jag är inte medlem längre så jag har ingen info alls.