Tack kära vänner!
Jag bölar varje gång jag läser svaren jag fått till inlägget om min sorg över Torsten och hans önskan om att leka med andra barn. Jag vet att jag inte är ensam. Även om vi inte sörjer precis samma saker så vet vi hur den sorgen känns. Att gråta över sitt barns tillkortakommanden. Usch! Tur att livet obönhörligen rullar på och att barnen kräver sitt så att man inte kan sitta och gråta hela dagarna. Idag har Torsten hittat något på sin favoritsajt som han skrattat högt åt länge. Jag var tvungen att titta vad det var och jag kunde inte för mitt liv förstå vad som var sååå roligt. Han skrattade så han kiknade åt en seriefigur som såg ut som en blå snopp som gjorde grimaser. Suck!
Kommentarer
Postat av: Emelie
..och jag skrattar nästan så att jag kiknar när jag föreställer mig honom framför datorn med den blåa snoppen :)
Postat av: Mammatilltvå
Lite roar små ! Eller hur är det man brukar säga
*L*...Han verkar var ett riktigt charmtroll...
Postat av: Linda
Och det skulle kunna vara något som min 7-åring skullle kunna garva sig blå åt också.
Det är bara att inse, barn, diagnos eller inte, är av ett annat släkte som man inte alltid förstår sig på.
Kram
Postat av: sissi
hahaha! härligt med humor! Gull ungen!
Trackback