Vad kan man egentligen kräva av sig själv och vem ansvarar annars..?
det är väl det som är det kluriga,att kunna räcka till för både barn i olika åldrar och för många barn. Att vara tonårsförälder är ingen lätt historia oavsett om man är styvförälder eller biologisk. Det är väldigt svårt om man har mindre barn och tonåringar samtidigt.
Nu har ju mina tonåringar sina funktionshinder men det är en intensiv period ändå. Men det gäller väl det vanliga finnas där,vara nära på sitt sätt. Lägga sig i osv när man inser att det är det som behövs. Kolla av med ungarna om tider osv och att få den där lilla pratstunden varje dag.
/ingrid
Vad jag menar med att det är svårare med ett styvbarn är att man inte har anknytningen från början som man har med sina egna från födseln. Man måste bygga upp en relation och det tar tid. Jag förlitade mig mycket på att han hade två föräldrar redan och sen kom smällen med cancer mitt under min graviditet och då var det liksom försent att göra nåt...
självklart blir det en annan grej med anknytningen där. Men jag vill ändå inte tro att det är försent anna. Ge inte upp hoppet!
Och egentligen är det ju så att han har 2 andra föräldrar eller hur? Men jag antar att du menar att de föräldrarna inte räcker till eller nåt sånt.
Sen är det ju så oavsett styvisar eller biologiska att hur mycket anknytning du än har så kommer tonåren o allt ställs på sin spets(inte alltid men ibland o med vissa barn) o då kvittar det liksom hur mycket anknytning du har.
Men ge ändå inte upp hoppet anna.
/ingrid
Jag förstår att det inte är lätt alla gånger. Finns det inte bra forum på nätet så du kan få lite råd av andra tonårs föräldrar? kram*
Johanna, det handlar inte så mycket om handfasta råd hur man ska hantera tonåringar som om den där nära anknytningen som man ska ha jobbat upp innan man når tonåren och som man ska behålla så att man inte tappar bort varann bland alla hormoner. Han man inte den anknytningen blir man lätt främmande för varann och hamnar på varsin sida av saker och ting...
Du gör så gott du kan och det är gott nog fast jag förstår
vad du menar om att inte räcka till.Vi är många i samma båt :)Ha en bra dag