40+, autism, tvillingar och sjalar

Luciafikat på Torstens dagis gick jättebra!! Han visade mig de nya grejerna i sinnesrummet och ett lååååångt bildspel som barnen fick berätta själva vad de gjorde till. Vi fikade länge också. Det var jag och L - en annan mamma - och tre barn som var med. Och fröknar förstås.

Sen gick Torsten och jag hem alldeles själva. Liv och Sonja låg fortfarande och sov på dagis och vi hade gjort upp att pappa skulle hämta dem senare. Bara jag och Torsten. Det är inte ofta. Jag tycker inte om småbarn, konstateraded han på väg hem. Med tanke på hur Liv och Sonja är nu förstår jag honom fullt och fast. Sonja har skrikit så att jag fått tinnitus och Torsten har hörselkåporna i närheten jämt. Jag har varit riktigt orolig faktiskt. Men så tog jag med boken Att leva med tvillingar som jag köpte när de var nyfödda men som jag inte läst förr - för att läsa på tåget. Där beskrivs tvillingars tvåårsperiod just så här som det vi går igenom nu. Eftersom jag inte har några andra referensramar än Torsten så har jag ju konstaterat att de här två vilddjuren lider av ALLVARLIG störning och mer än en gång har jag lyft luren för att ringa för en remiss till NP-enheten. Att läsa om det som är normalutveckling och som nästan knäckt mig var en lättnades suck. Naturligtvis är ju inte alla tvillingar så här. Mina är praktexemplar.

Igår slängde maken till mig VISA-kortet och sa: Köp Sonja ett par byxor! (Hon är lite rund och har aningens svårt att klara midjemåttet i många byxor. Flickkläder är så smala.) Jag traskade glatt ivväg till Lindex och köpte två dressar och TVÅ par byxor åt Sonja. Dressarna var alltså åt dem båda. Jag blev alldeles spendersam med makens VISA-kort :) När han klädde på dem de nya kläderna i morse var de så söta små smultron att han var tvungen att ringa och tala om det för mig på jobbet. Jag försökte få Liv att modella men hon blev så himla busig bara. Hon har förresten börjat krama Sonja så hårt och länge och stryka henne över håret. Hon lägger huvudet mot hennes axeln och gnyr lite gosigt :) Sonja blir alldeles kollrig och fnittrig och kan inte alls ta goset på allvar utan tror att det är ett upptåg.

Just nu har jag en man till salu. Han har lämnat sin familj utan värme i huset och vi vet inte var han befinner sig och han svarar inte i mobilen... Jag har kämpat för att få igång pelletsbrännaren i två timmar nu... det är kallt ute...