Livet tränger sig på...

2001 var ett riktigt skitår. Vi förlorade vårt första tvillingpar i ett sent missfall och både min man och min mamma fick cancer. Efter det har mycket handlat om att överleva. Jag fick Torsten 2002 och visst är han ljuset i mitt liv men första åren var så jobbiga, att inte räcka till och inte förstå varför. 2006 fick vi våra yrväder Liv och Sonja och min bästa vän och barnens gudmor Nancy fick cancer. Hon lämnade oss på nyårsdagen 2007. I år har vi förlorat både min svärfar och min mamma och så det senaste med min graviditet som blev tvungen att avbrytas... Ibland undrar jag hur mycket mer vi orkar.



Nästan i samma andetag känner jag en enorm tacksamhet. Jag har tre barn som fyller min dag med glädje, Inga sorger kan ta bort den glädjen. Den är starkare än sorgen.


Kommentarer
Postat av: McMorrigan

Att leva för glädjen och inte för sorgen är svårt. MEn det jag har uppfattat av dig genom dina texter här och på SB är att du gör det så bra det går. Många skulle nog kunna lära sig ngt av dig.

Kram

Postat av: anna m

Kram morris! Idag snörvlar jag och gråter över alla snälla ord... Tack!

2008-11-13 @ 22:11:59
URL: http://tartmamman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback