40+, autism, tvillingar och sjalar

Igår hade jag tid hos sjukgymnasten... Jag har en ledsjukdom som gör att jag har ledinflammationer och så är jag ganska överrörlig. Till det har jag något vajsing med slemsäckarna på höfterna (antar att det är rumpmuskeln) - det är ytterligare en inflammation som jag troligtvis behöver kortison för Nåväl det är sånt jag kan leva med. jag medicinerar sedan mer än femton år för mina leder och det är ok. Blir normalt som allt annat. Nu tog jag kontakt med henne för en tid eftersom jag fått så JÄTTEONT i nacken och ena axeln. Jag har haft det i perioder de senaste femton åren men inte tänkt på att det gått att göra så mycket. Häromdagen insåg jag att jag faktiskt inte borde ha så ont eftersom jag faktiskt medicinerar.... När jag tog upp det började hon prata om att jag kanske borde träffa en kurator Alltså jag vet att min livssituation är pressad men jag är ganska duktig på att hantera stress. Men jag tror inte att någon i min situation skulle klara sig utan stressymtom. Och det sa jag. Då föreslog hon avslappningsband. Jag satt där och kände mig kränkt Efter en halvtimmes mässande om hur jag borde hantera mitt liv så undersökte hon nacken och hittade en ledskada Så psykosomatiskt var det onda... Tänk om hon hade undersökt först och kommit med sina studsriktigheter sen Jag är sur och vill inte tillbaka till henne nu

Ska tillägga att vi varit omgivna av vårdpersonal de senaste sju åren - först från kvinnokliniken (+ mvc), makens behandlande läkare med team, barnhabiliteringen - för att ta hand om oss... Sena missfall, cancer och autism...Jag behöver verkligen inte mer omsorger därifrån. Kan jag få vara normal och ha ooooont?!

jättetrevlig sjalträff så har vi äntligen hunnit med att så i vår första pallkrage. Lite morötter, rädisor, sallad, krasse, luktärt och ringblommor. Hoppas kunna göra en till med lite ärter och örtkryddor :)


Igår fick de också äntligen en gungställning. Gissa vem som får stå och gunga på dem heeeeeeeela dagarna!!



Torsten han hoppar i sin studsmatta och stortrivs. Men han tycker att grönsakerna växer VÄLDIGT sakta. Och han har sagt att han ska äta en morot... det tror jag inget på :)

Och ja det är spår efter poolen på gräsmattan.




Jag hittade äntligen sjaletter i någorlunda färger... så jag slipper ha snobben och sånt barnsligt på huvudet.

Igår mejlade jag till Universeum för att höra om det fanns möjlighet att få lite bilder utan en massa folk på som föreberedelser till Torsten eftersom vi gärna skulle vilja åka dit. Idag fick jag massor med bilder som inte var reklambilder utan bara på entrén, biljettdisken, trappor och lite annat. Rena tydliga bilder som passar perfekt för ändamålet! Jag blev verkligen jätteglad!

Jag älskar redan UNIVERSEUM!!! :hjärta: :hjärta: :hjärta:

Imorgon ska vi göra ett trädgårdsland till barnen, Jag ska fylla en pallkrage med jord och så ska jag köpa fröer i barnförpackningar (Granngården) som vi sår ihop. Det ska bli jättekul. Bilder kommer.

Nu är det äntligen utesäsong igen!! Studsmattan monterades upp och barnen har premiärhoppat lite.
Liv och Sonja fick två par nya vårskor var idag och Torsten fick en välbehövlig vårjacka igår. Nu är vi redo! Den som sett vår gård förr ser antagligen att spaljén med kaprifolen är borta. Förhoppningsvis får vi upp en ny spaljé och ny kaprifol snart. Den rasade ihop totalt i höstas och kaprifolerna var så risiga också. Spaljén var genomrutten.

Jag har satt lite blommor. Köpte rotknölar från odla.nu och det blev rudbeckia, solhatt och geranium. Fick en strandiris på köpet... Nu ska jag bara lyckas hålla busfröna ur rabatten. Min ena edelweissros är död... Av fyra nya rosor (två edelweiss+två john davies) har i alla fall tre lyckats - än så länge. Ska bli spännande att se John Davies... om de blir så stora redan första året... hmm... 2,5 meter... Imorgon ska jag köpa jord. Och jag behöver en ordenligt kompost. Kanske bara några pallkragar. Känns lite kul att fixa lite i alla fall. Förra sommaren kollade vi mest vad som kom upp och det var enorma mängder prästkragar. Jag drog upp tre säckar med prästkragar och igår när jag kollade över rabatterna såg det ut att bli lika mycket i år. Men i år vet jag vad som kommer och kan ta det för ogräs på en gång.

...kan man läsa om en mamma som står medåtalad till grov fridskränkning av sina barn p g a att hon medvetet lämnat sina barn hos pappan trots att hon vetat att han misshandlar dem.

Åklagaren menar att det är mammans uppgift att skydda barnen från den behandlingen och det håller jag med om. Men så undrar man över alla de kvinnor som sitter i vårdnadstvister med sina f d män som misshandlat både dem och barnen och där både tingsrätt och hovrätt ser till pappans rätt till sina barn och att alla barn har rätt till en pappa... T o m tilldöms fäder som är dömda för sexuella övergrepp mot sina egna barn vårdnad om samma barn.

Att växa upp med våld och hot och att ingen tar ansvar för att det ska upphöra... att ingen säger till barnet: Det här är fel. Du ska inte behöva ha det så här. Det är det största sveket. Åtalet mot mamman som lämnat sina barn till en pappa som misshandlar är riktigt tycker jag, men det rimmar dåligt med den övriga synen där man dömer tvärtom. Och där åklagare inte tycker det är värt mödan att åtala. Ett ruttet rättssystem...

Åh, kolla vad som kom med posten idag!! Här ska färgas med helt ren henna från Iran :)

Så det så!! Jag SKA jobba och alla barn ska till dagis! Jag kommer att få jobba över nästan varje dag under veckan för att komma ikapp. Det var verkligen dålig planering att få sjuk familj mitt i löneperioden... Min närmaste kollega satt över på kvällarna för att göra det som var mest akut förra veckan... det känns inget vidare när man är den som ska vara resursförstärkning.

Jag antar att nya läsare på min blogg inte orkar läsa igenom allt jag skrivit för att ta reda på vem jag är och vad jag står för. När man inte har den bakgrunden kan man ju kanske tycka att det jag skriver är fel och konstigt men jag tror att med en helhetsbild blir det lättare.

Alltså det här med beteendeterapi och att straffa vuxna funktionshindrade när de beter sig fel genom att antingen frånta dem något som de egentligen har rätt till som vuxna individer eller genom att trycka ner dem i ett livsfarligt ocjh kränkande polisgrepp...rulla in dem i en matta och sätta sig på dem eller kanske binda fast deras händer bakom ryggen... eller helt enkelt skälla ut dem och bli sur för att de inte beter sig som de ska... JAG GÖR INTE DET MED MINA EGNA BARN - MED ELLER UTAN FUNKTIONSHINDER varför skulle jag tycka det är ok att göra det på någon annan? Vuxen eller barn. Den enda beteendemodifikation vi använder oss av är positiv förstärkning i de fall där Torsten behöver genomgå något som kommer att berika hans liv eller för att förenkla en situation som vi nödvändigt måste igenom - läkarbesök o dyl. Det är väldigt sällsynt att vi använder oss av den typen också.

Barn och andra människor samarbetar med sin omgivning om de ges de förhållandena. Om man lyssnar på människor och ger dem möjlighet att påverka sin tillvaro så blir det istället ett samspel. Föräldrar, förskole-, skol-, LSS-personal ska inte ha makt över människorna de jobbar med. De ska samarbeta.

Om man har grundinställningen att alla individer är kompetenta att förstå sina egna behov så kan vi kanske lyssna till och respektera de individerna och hjälpa dem till ett innehållsrikt liv. Om vi däremot tror att vi vet bättre och att människor som kan vara barn, gamla eller funktionshindrade inte är kompetenta individer så kan vi begå övergrepp mot dem dagligen och inte ens förstå det själva.

Så var det med det.

Igår var vi ute i ett strålande vårväder och barnen lekte i i vårkläderna. Idag... idag yr snön...

Så här snygga blev de i nya jackorna!! Tack!!!

Ja vad ska man säga... Jag sminkar mig inte så hon har inte lärt sig av mig...

Idag fick Liv nog. Hon skulle ut till varje pris. Med stor möda klädde hon på sig regnkläder och vägrade frukost. Mamma fick truga och fjäska i timmar. Till slut föll hon till föga för köttbullar och caffe latte i glöggmugg.

att vara hemma med bara ett barn... Liv går runt och skrotar och vi möblerar om lite... Nu har hon somnat. Fast hon saknar sina syskon. Frågar efter Sonja. Nu ska jag också krypa ner i sängen hos henne och vila en stund innan det är dags att hämta Torsten och Sonja på dagis.

Idag skulle mitt allra vackraste lilla hjärta till doktorn för en hörselkontroll - efter öroninflammation. Vi har fått skjuta på den några gånger för att hon inte varit frisk... De senaste två veckorna har hon inte riktigt varit sig själv, Snorig... dålig mage och utan matlust. I torsdags hade hon lite feber... bara 38... hursomhelst - hörselkontroll. Doktorn kikar i öronen och konstaterar att hon har en riktigt ful dubbelsidig öroninflammation igen -  just nu!!! Och den hemska dumma dåliga mamman har inte fattat!! Dåliga samvetet gnager... men jag har fått massor med pussar idag. Oförtjänta pussar.

...men kanske självklar... Det var sista gången jag blottade mig här på bloggen i en situation när jag känner mig svag och behöver stöd. Det var inte rätt ställe att söka det på... Naturligtvis ska alla fortsätta att skriva vad de tycker - med undantag för rena kränkningar förstås. Felet var mitt. Hoppas att jag ska komma ihåg det till en annan gång...

Jag menade inte att jag upplevt mig kränkt just i den här frågan utan mer att jag satt mig i en situation där jag måste försvara mina val. Jag skulle inte ha skrivit om dem och lämnat ut min vånda eftersom jag inte klarade av att ställas till försvar för att jag skulle skada mitt barn.

Autism är ett funktionshinder som ser väldigt olika ut. Precis som rörelsehindrade personer är olika individer är personer med autism det. Det finns olika grader av fysiska funktionshinder och det finns olika grader av psykiska funktionshinder. Man kan vara stark- och svagbegåvad.Man kan ha en svag begåvning utan att vara utvecklingsstörd. Man har olika karaktärsdrag som inte har ett dugg med funktionshindret att göra. Det handlar om individer. Man kan vara inom ramen för normalbegåvad men i det nedre fältet (alltså svag) och ha en grav autism... Begåvningstesterna är överhuvudtaget inte anpassade för personer med autism. Ofta visar det på ojämn begåvning - väldigt höga resultat i vissa områden och väldigt låga på andra. en psykolog utan kunskap om autism kan tolka de låga testresultaten som brist på medverkan i just den delen av testet - på grund av dålig motivation eller att förutsättningarna för testning inte var de yppersta vid just det tillfället... Det finns inte ett sätt att vara på med autism. Det finns inte en lösning som passar alla.

Jag känner människor med autism som är väldigt begåvade och jag känner de som är utvecklingsstörda. För mig finns ingen värdering i det. De är älskade individer. Med samma värde. Jag skulle aldrig göra ett skolval för ett av mina barn som inte var noga genomtänkt. Jag tror inte någon som verkligen känner mig skulle tvivla på att jag vill det absolut bästa för mina barn. Just när det gäller dem ställer jag väldigt höga krav på både mig själv och omgivningen. Jag accepterar inget annat än det som verkligen är bra. En plåga för förskolan och den kommande skolan förstås.

I vår kommun finns en väldigt väl fungerande särskola med goda kunskaper om autism. Det finns olika varianter av skolgång inom särskolan som verkar täcka behovet för de flesta. Det finns också specialklasser för barn med autism som är högfungerande. Vår kommun har goda kunskaper och förvaltar dem väl.

Så långt allt gott.

Dett finns dåligt fungerande alternativ inom grundskolan... dit hör vi. Oavsett om det hade funnits bättre alternativ ÄR INTE GRUNDSKOLAN ETT TÄNKBART ALTERNATIV. Så ser det ut för oss. Jag beklagar verkligen att det har gått illa för vissa av er. Så ska det inte behöva vara. Men i rimlighetens namn kan väl ingen mena att särskolan är fel för alla?! SKa alltså barn med utvecklingsstörningar och stora inlärningssvårigheter p g a autism gå i grundskolan? Inte enligt min mening. Jag vet att det finns dåliga exempel på särskolan och ännu fler inom grundskolan. Det är beklagligt.

Jag går inte in i det här med okritiska ögon. Detär noga genomtänkt och övervägt. Och jag kommer att strida till sista blodsdroppen för att nå målet.

sen i lördags men nu funkar det igen!!!

Effekterna av calbeck-kommittén har börjat visa sig. Autism är inte längre tillräckligt för att få rätt till särskola. Man måste till det ha en utvecklingsstörningsdiagnos. Får man en okunnig psykolog som utför testerna kan man tvingas till grundskolan... Det är där vi står idag... Nu laddar jag för strid.