På tivoli


Missade visst nattningen...


Satte på Superhjältarna i Torstens rum och satte mig vid datorn i en kvart. När jag skulle gå och lägga barnen möttes jag av denna syn. Två av tre fisråttor sover redan...

Upptrappning till kombinerad kur

Nu mår jag prima!! Äter lite sallad, tomat, gurka och paprika tillsammans med grytbitar (veteprotein) till lunch och gnager lite grönsaker på kvällen också :) Och så tre cambridge-måltider. Och vatten. Saknar ingenting utan stortrivs. Inget sug efter glass eller godis. Inte ens bröd känns akut. Så här kan jag ha det. Fast det är klart att jag ser fram emot att få lägga till lite kolhydrater eftersom jag äääälskar pasta och bulgur men det känns verkligen ok så här. Nu får jag väl säga att jag kan rekommendera den här kuren. Vågen visar på -3 kilo på drygt en vecka.

Familjen (minus storebrorsan)


Ikväll började jag äta

Jag storknar!

Dag 6

Går jättebra! Fast jag är så törstig att jag är rädd att jag överbelastar njurarna. Vill dricka hela tiden. Jag får nog i mig tre liter med råge. När jag jobbar drar jag ut på dryckerna/sopporna och tar första vid lunch och sen nästa när jag kommer hem. Då kan jag få i mig en till på kvällen och vara riktigt proppmätt ;) Har inhandlat mintchoklad och ska testa den imorgon. På torsdag är det matdag. På kvällen. Jag klarar inte av att stå här hemma och göra iordning lunchen på onsdag kväll och inte få äta då när jag är så nära. Det ska bli ruskigt gott att äta. Jag går inte ner något alls förresten...

Som tröst

köpte jag mig en ny klänning från Småfolk och så har jag fått ögonen på danska MALA :hjärta:


Tidigare har jag den här Småfolksklänningen


Handlar från Lucky Little Me kanonservice och så kommer de så här fint inslagna :)

Dag 5

Karaktären sviktar. Men jag klarar det.

Dag 4

Det här går ju som hejsan.... Är lite sugen på brööööööd men det går fint. Dricker ordentligt och då håller sig huvudvärken borta. I slutet av veckan går jag över på kombinerad kur. Känns som en lyx att få äta proteiner och grönsaker. Tänk att få tugga :drömmer:

Köpte äntligen en våg idag. Den stannade på 67,7 kilo men så får man ju tänka på att tre kilo tappar man när man tömmer mag/tarmkanalen. Alltså skulle jag gå upp tre kilo direkt om jag började äta. Jag väger ganska precis 20 kilo mer än jag gjorde innan jag fick barn och då jag rökte 30 starka cigaretter om dagen. Då rökte jag bort hungern.

Hursomhelst är jag jättepigg idag. Imorse var jag klubbad efter en ganska god natts sömn, men sen blev jag energisk. Nu ska jag ta med mig Torsten ut på studsmattan.

Dag 3

Sur och arg och tuggar barnens frukost...
Måste få i mig mer vätska och ska köpa en våg.

Snyggare än så blir man inte


Om ensamhet, utanförskap, utveckling....

Fick ett rart mejl för någon vecka sedan. Tror att du vet att jag menar ditt mejl :) Det fick mig att tänka på det här som jag är övertygad om att alla - eller åtminstone de flesta - bär inom sig men ingen talar om. Ensamhet och utanförskap. Jag tror att de flesta människor känner sig ensamma och känner utanförskap någon gång i livet. Vissa av oss känner det nästan jämt och andra bara då och då. Men jag tror att alla kan relatera till känslan.

Under perioder av utveckling så tror jag att det blir ännu mer påtagligt att man känner sig ensam men samtidigt är det nästan nödvändigt att man är det då. Att man byter umgänge när man ska försöka växa från ett mindre konstruktivt liv till något större och bättre. Under den resan är man ensam och hade man inte varit det så hade man inte kunnat göra den. Den närmaste omgivningen - familj och vänner - håller alltid dig kvar som den gamla du. Inte av elakhet utan för att det är den de känner och älskar och när du förändras blir de otrygga... Alltså måste man ruska av sig sina nära och kära till dess att man är stärkt i sitt nya jag och inte förrän då kan man börja bygga upp nytt umgänge.

Det var vad jag ville säga just nu... jag kommer nog på massor mer om ett tag.

Jubel

Dag 2

Går hur bra som helst. Lite ont i huvudet, men det är helt ok. Hungern är borta redan :) Men oj, vad man får kissa hela tiden. Jag gick på stationen igår när jag skulle lämna Degerfors och sen var det ändå kris när jag kom till dagis... Allt går bara rakt igenom. Tänkte köpa en våg idag. Har inte vägt mig på ett år tror jag.

Jag har börjat gå upp tidigare också. Redan vid fem. Och så tar jag antingen en tidigare buss eller tåget så att jag får en promenad på morgonen. Herregud snart blir jag rädd för mig själv. Hur hurtig får man bli?!

Sista tuggan...

Nu startar jag en Cambridge-kur... tuggar min sista riskaka just nu.
Önska mig lycka till!!

Mmmmm... Anna är tillbaka :hjärta:

Och då menar jag inte mig utan sjalen :) Min allra första sjal. Hon har hittat hem igen efter att ha varit i Ölme i över ett år.



Förresten

jag fick ett svar i veckan på mitt mejl till Mikaelgården. Jag skrev till dem angående den kritik som lämnats bl a här på min blogg men också på andra sajter. De hänvisade till Skolverkets utredning - som jag ska läsa - och välkomnade mig på ett besök.

Enligt utredningen så skulle Mikaelgården förbättra elevinflytandet på skolan för att öka elevernas känsla av att kunna påverka sin situation och när de gjort uppföljning anser Skolverket att Mikaelgården uppfyller de krav man ställt och är nöjda.

Världens snyggaste och duktigaste!!

Häromdagen bad Torsten om att få bli klippt.. helt otippat. Vi har ju tvångsklippt honom maskin...Idag har Torsten lyckats stort!




Chokladöverdos

Sjuk

Tror att Karolina knäckte nöten...


Du får en slängkyss i belöning, Karolina!

Vem är han?



Ingen som känner igen honom? Belöning utfästs till den som kan identifiera honom...

Han har några alias som t ex Skägget som fastnar i gylfen Ev är han samma person som kallas Skägget i brevlådan.

Vad var det i förrgår?

Bottennotering på besökare här: 18 stycken!!!! Vanligtvis är det närmare hundra unika besökare och 150-250 sidvisningar... Vad var det i förrgår? Grillväder?

Power dance



Jag tror att den kallas POWER DANCE den här dansen som dansas i delar av Afrika. Tack Johanna för den fina länken! Och vad kul att ses!!

SjalBarn :)

image1131
Å SjalMamma
image1132

Bildbomb

image1122
Här lever vi på sommaren... men rutchkanan och gungställningen kom inte med... och så kommer ju poolen upp så småningom...


Torsten saknas på bilderna (förutom i studsmattan) men han har hållit låg profil med sin öroninflammation... penicillinet tar nog ner honom lite. Han är trött!

Du är min bebis, mamma!

Jaha, är jag det, svarade jag när Sonja krypit upp till mig i sängen kl 7 i morse och lagt sig för att kramas och gosa en stund. Men nu är bebisen ledsen (härmar bebisskrik) - vad gör du då? Sonja tänker en kort stund: - Älskar!

Närakuten rules!

Idag var jag hos doktorn med Torsten för han har fått öroninflammation. I anmälan lämnade jag fram ett tummat ex av det här braiga kortet:



Bemötandet blev på topp. De frågade var vi ville vänta och det fortsatte i samma stil. Läkaren hade kanske inte jättekunskaper om autism men hon litade på att jag visste vad min son klarade. Torsten var så förberedd på vad som skulle ske att han efter att halsen och öronen kollats drog upp tröjan och sa till doktorn att hon fick lyssna på hans hjärta men medicin fick hon inte ge honom. Vi kommer att påbörja amimox imorgon om det går. Vi blandar den i juice. Det var ett snabbt och smidigt läkarbesök som gjorde att Torsten fick lyckas stort Mr. Green

Den här gången fick vi rådet att komma på hörselkontroll och en förfrågan om vi ville ha en remiss till öronmottagningen eftersom läkaren såg risken att få dubbla handikapp. Puss på dig doktorn!!!

Ett år utan LSS

För ett år sen slutade vår avlösare och samordnaren i kommunen skulle höra av sig så fort han fått in någon lämplig... Han har inte ringt än. Antagligen har vår kommun bara olämpliga personer anställda.

Fler odlingar

Idag har vi sått ärtor, bönor, gurka, pumpa, mer luktärt och smultron. Det växer som bara den i första pallkragen som det nu är nio dagar sen vi sådde i. Kanske är det för kallt förtfarande för bönor och ärtor. Vi får se. Smultron skulle vara kul om de kunde komma upp. Gottgott!!

image1121
Iddes inte gå ut och plåta utan tog från fönstret.

Hade förresten en minisjalträff här idag och träffade en sjuveckorsbebis... inte ett dugg bebissjuk nu...

Mitt i livet

2½-åringar är världens bästa!!! Liv och Sonja är såna busungar och håller mig sysselsatt heeela tiden. Disken står halvdiskad från igår för jag somnade med dem igårkväll. Jag blir helt skogstokig på dem för att de kivas och går på. Det är fem minuter mellan illvrålen - deras alltså. Igårkväll sa Liv (som är i en explosiv språkutvecklingsfas): Ja bi så tött på däj! Ops! Hur många gånger om dagen utropar jag: Men herregud ad håååller ni pååååå med?! Jag blir så trött på er!!! Så igår sa jag till dem att jag är inte alls trött på dem. Jag blir bara så trött på deras bus. Jag kan inte påstå att jag märkte någon skillnad. Jag tror att de vet att det bara är en känsloyttring p g a deras bus och att det inte är dem jag är trött på. Att de vet det i hjärtat. Torsten däremot tror att han är ratad som person varje gång man är oense och han stänger in sig och blir djupt olyckligt så fort han blir tillrättavisad. Mitt hjärta är krossat, hulkar han. Då får jag lägga handen på hans hjärta en stund och så försöker jag förklara varför man ibland blir lite upprörd och varför man säger till sina barn... ändå blir det precis samma sak nästa gång. Avledning är det enda som funkar men då ska man ha tid och energi till det och det är väl inte direkt dussinvaror här hemma. Då blir disken lidande istället.

Nu ska jag städa och skura golven för tredje gången på en vecka. Och så ska jag klippa gräset för första gången sen vi flyttade hit (sep 06). Maken har varit så lycklig över hur snabbt och enkelt man klipper här (20 min) mot förra huset då det tog 2 timmar så jag har inte fått klippa.


Och så är det dags för Torstens hårklippning :( Jag tror vi tar det i veckan... Förberedde lite igår och han är såååå olycklig. Ska försöka få låna en frisörkåpa så att han slipper få hår på kroppen i alla fall. Det gör ont på honom att få håret klippt. Och det är bland det jobbigaste vi har. Förra gången fick han duscha mig med kläderna på efteråt för att få ur sig ilskan och frustrationen...


Hur gör jag med nacken?

Hur går jag vidare med min nacke? Går man till vårdcentralen och träffar en läkare? Nog borde det väl kanske röntgas? Jag kan ju knappast gå till en kurator och få den utredd i alla fall... För mig känns det jättekonstigt. Först är jag ett psykfall och sen har jag en skada och sen... ingenting? Eller är jag ett psykfall med en skada kanske? Jag vet ju av erfarenhet att primärvården här (carema närvård) gör stor skillnad på folk och folk. Liv som är en söt och normal tjej får komma på återbesök när hon har örininflammation men Torsten är totalt ointressant. Hemskickad med rinnande öron utan återbesökstid. Ingen hörselkontroll. När jag frågar en annan läkare om det här med hörselkontrollen säger hon att det gäller alla barn... men tydligen inte de som har ett psykiskt funktionshinder. Det blir ju mer kostnadseffektivt så. Och det blir väl billigare för dem om jag tror att jag har ont p g a psykiska besvär.

Och jag använder bara termen psykfall i det här fallet för att det är felaktigt och surt. Annars anser jag inte att människor med själsliga problem eller psykiska besvär är psykfall. Har själv varit där.

:bighug:


Idag börjar det gro lite

Man kan se lite gröna prickar í jorden och inte kommer de i rad... jag har kameraproblem så det blir inga kort. Precis en vecka tog det.

Idag är det ösregn ute... imorse fick jag ha regnkappa på när jag skulle till bussen till Degerfors. Där var det jättefint väder fram till det var dags för mig att gå till tåget. Tacksamt att ha regnkappan med mig men herregud jag var blöt till knäna innan jag kom hem. Barnen har varit hemma med pappa idag så jag kom hem till sovande småtjejer (och pappa) och en Torsten som hade lääängtat efter sin mamma. Det är skönt med regndagar. Fast barnen blir ju rastlösa.

Just nu sitter Liv bredvid mig och skickar i sig en Päronsplitt och är så fin att det gör ont i hjärtetrakten...

Ledsamt...

Idag känner jag mig överväldigad av alla sorgliga människoöden. Jag vill inte tänka så men det finns så mycket ondska och så många människor - speciellt barn - som far illa. När jag var gravid med Torsten blev jag ordinerad att sluta läsa tidningar och se nyheter eftersom jag tar så illa vid mig och jag kan inte släppa det sen. Det började då när hjärtat var vidöppet i väntan på den nya bebin (Torsten) och sen har det inte blivit bättre. Naturligtvis är det sunt att ta till sig och förfasas över allt förfärligt som händer men jag tror att mitt hjärta och mitt psyke är anpassat för en flock på 150 personer och när någon är dum så fixar flocken bort den personen och sen är det bra med det. Mitt hjärta är inte anpassat för det nyhetsflöde som det möter. Det svämmar över. Jag lider med dem som far illa och oroas oerhört för mina egna barn och vad som skulle kunna hända dem. Hur hanterar man all ondska och sjukhet som finns bland oss? Jag kan det inte....