40+, autism, tvillingar och sjalar

Jag hör exempel på hur det går till i övriga Sverige och Uppsala är nog tyvärr inget undantag.

Hej Anna!
Jag såg inte programmet men blir ändå helt förfärad över detta. Jag vet inte men jag har en teori om varför dessa helt totalt olämpliga människor hamnar inom LSS till exempel. Det handlar om lön, status och resurser.
Inget försvar alls för de som gör dessa saker alls utan bara något som jag tror det kan beror på. Inom Lss är det alltid personalbrist varför? Dålig lön, obekväma arbetstider, dålig uppskatting från cheferna oftast. Arbetsförmedlingen tvingar männskor att söka lediga jobb som de inte alls vill ha. Så tror jag att en olämplig person hamnar på fel ställe.

Jag tycker det måste bli mer värt att jobba med människor, alla de sköterskor och vårdbiträden som brinner för sitt jobb som lägger ner allt i sina brukare. Borde inte dessa människor få jätte bra betalt? och framför allt lyftas fram tycker jag för det fantastiska jobb de gör.
Jobbet måste bli atraktivt för det är ett fantastiskt roligt jobb att få jobba med människor, men det finns inga pengar och mindre och mindre tid finns det. Vad plockar det bort för oss vårdbiträden jo den socialt tiden med våra brukare. Jag slutade för jag orkar inte med tids pressen att aldrig kunna säga: jo vi kan ta en promenad eller en fika i dag. Alltid svara i dag har vi inte möjlighet till det. Jag kände inte att jag kunde göra ett bra jobb. Oj nu blev det ett helt föredrag *ler*
MEn lite mer än att bli tvingad till ett jobb borde ju krävas för att få jobba inom vården eller hur?
Hoppas allt är bra med er!
Kram Pillan

Jag tror inte folkvett kommer med mera pengar i plånboken eller med status, det finns där eller så finns det inte. Har du då en chef som tycker det är helt ok att agera så här så får du ju personal därefter. Värdet på ett arbete ligger ju inte i plånboken.

Såna här arbeten är ett "kall", inte något man lever fett på. Vill man ha stålars och leva ett någorlunda materiellt statusliv måste man söka många arbeten, flacka mellan flera ställen och verkligen känna att lönen kommer i form av ögonblick, interaktion och samvaro med brukaren.

Oj...vad konstigt det blev *skyller på sömnlösheten* Men rik på pengar blir man inte som PA eller USKA....ungefär så ville jag skriva. :-)

Det är ofta ett "mellan jobben jobb" folk tar på sig medan man väntar på det riktiga jobbet. Vi är få som tycker att det är det riktiga jobbet och villkoren för hur arbetet ska utföras och i vilken omfattning gör ofta att man måste söka sig vidare. Tyvärr.

Såg inte programmet, men hade säkert gråtit floder (gråter för minsta lilla sen jag fick barn). Tyvärr är det nog vanligare än man kan tro, har själv sett brukare bli illa behandlade på stan av sin assistent. Då sa jag till så klart! Jag arbetar som psykiatri sjuksköterska och kan ju säga att psykvården är skrämmande dålig med nedskärningar mm. trots Milton pengar var nu de hamnade någonstans.

Ska förtydliga mig eftesom jag blev misförstådd! Menade inte att om man fick mer betalt så beter sig folk bättre, Menade att många BRA människor söker andra jobb som är bättre betalda och då blir det personalbrist. Man söker nya assistenter och då tvingas många söka jobb som assistent trotts att de inte vill eller passar som de
annars får de a-kassan avstängd.
Naturligtvis
är detta bara en lite orsak men brist på resurser är en orsak /Pillan

Jag förstod dig Pillan och tror att det har betydelse...

Hej Tårtmamman! Jag jobbar som KBT-psykolog och tycker också att det var bra att programmet tog upp de fruktansvärda missförhållanden som uppenbarligen pågår på boenden andra institutioner på flera håll i landet. Givetvis måste nu politiker ta sitt ansvar och se till att det här får ett omedelbart slut. Mitt första tips är att ge omfattande utbildning och handledning till dem som arbetar som vårdare, samt att ansvariga arbetsledare finns på plats - vilket ofta inte är fallet i nuläget. Vårdare lämnas till eget omdöme och mycket oklara riktlinjer och handlar i vanmakt snarare än ondska, när en farlig situation uppstår.

Nedläggningar förekommer sannolikt på många håll i brist på annat när våldet annars skulle bli mycket värre, men de exempel som gavs i TV-programmet upprör förstås eftersom det inte framgick något om att de aktuella brukarna skulle ha något som helst utåtagerande beteende.

Jag vill framhålla att det finns boenden som INTE tillämpar nedläggningar utan jobbar aktivt med de adaptiva beteendena i förebyggande syfte - dessa boenden tillämpar beteendeanalys och positiv förstärkning som främsta verktyg, och har mycket gott forskningsstöd.

Jag vill gärna påpeka att beteendeterapi fullständigt missrepresenterats i programmet, olyckligt nog! Det de aktuella vårdarna gjort sig skyldiga till har INGENTING med beteendeterapi att göra - och detta framgick tyvärr inte särskilt tydligt i programmet.

Du förvirrar också begreppen en del:) - negativ förstärkning är fortfarande förstärkning, och termen "negativ" här är inte en värdering utan betyder helt enkelt att något tas bort som en konsekvens av ett beteende, vilket förstärker beteendet. Tex beteendet att klia på armen om det killar där förstärks, om killet försvann av att du kliade....

Bestraffning, eller försvagning som vi hellre kallar det inom beteendeanalysen (som ligger till grund för KBT och andra beteendeinriktade metoder) kan också vara positiv eller negativ. Samma sak gäller där, positiv försvagning är tex att tillföra smärta för att få ett beteende att minska. Något vi INTE använder oss av inom beteendeterapin, även om missuppfattningar tyvärr råder därom och sprids av program som Uppdrag Granskning.
Negativ försvagning kan förekomma, och då är det utebliven förstärkning som blir konsekvensen av ett beteende som man anser är maladaptivt. Ett beteende som inte förstärks aktivt, försvagas, är grundantagandet.

Tittar in här igen snart, om du har några frågor eller så.

Tack för ditt långa inlägg. jag vet mycket väl vad negativ förstärkning är och jag vidhåller att det är olagligt att använda det på vuxna människor och att det inte fungerar med straff i längden. Negativ förstärkning är ju ett straff. Man tar ifrån en person något för att hon/han inte uppfört sig...

Nu blandade jag ihop det... negativ försvagning är olaglig att tillämpa på vuxna eftersom du inte besitter rätten att ta något från en vuxen människa oavsett funktionshinder. Negativ förstärkning kan ju vara att skälla och bli arg på den som man anser har gjort fel och jag tror inte att det fungerar i längden heller. Man måste förstärka och förstärka.. LSS har till uppgift att stötta en person vars funktionshinder är handikappande. Inte uppfostra!

Varför förresten ska utvecklingsstörda vuxna genomgå beteendeterapi? Det trodde jag var för psykisk sjuka. Vad jag vet är downs syndrom eller autism inte psykiska sjukdomar som är botbara. De ska habiliteras! Inte behandlas!

Som jag har förstått det används beteendeterapi för att exempelvis utvecklingsstörda (fast jag tycker bättre om begrepp som individer med funktionshinder) skall fungera bättre i sitt sociala sammanhang eller i samhället, inte för att man tror att det skall bota autism eller Downs syndrom. Negativ förstärkning som jag har förstått det är ingen bestraffning - i så fall måste man betrakta väldigt mycket i samhället som bestraffning. Om jag inte för göra som jag vill - är det då bestraffning?

Men du Mats blir inte fråntagen dina tillhörigheter eller nekad efterrätt för att du inte beter dig så som din assistent tycker att man ska. Negativ förstärkning i verkliga livet är ju att man kanske inte blir fullt så omtyckt om man inte bryr sig om andra. Det kan väl få räcka även för funktionshindrade... Som vuxen ska man inte behöva bli behandlad för att man ligger utanför normen.

Du får det att låta som om assistenter (eller särskola, dagis eller LSS-verksamheter) av rent godtycke bestraffar. Det kan ske om folk är olämpliga men det är inte det jag diskuterar. Sedan tycker jag inte heller att man inte skall bli fråntagen sina tillhörigheter som negativ förstärkning.

Om jag som vuxen utan funktionshinder bryter mot de sociala normerna på min arbetsplats så kan det naturligtvis leda till sociala konsekvenser (jag blir mindre omtyckt exempelvis). Jag blir nog inte nekad efterrätt utan de tar sig nog andra former, sedan om man skall se det som en bestraffning kan man nog diskutera. Men jag har svårt att se att jag skulle tillåtas bryta mot de sociala normerna med att jag hänvisar till att jag inte vill bli bestraffad.

Men att vara utanför de sociala normerna ÄR ju handikappet...

Hmm...du använder tyvärr fortfarande begreppen lite tokigt. Det är lätt hänt, eftersom man tyvärr valt de förvirrande begreppen "positiv" och "negativ"...du är inte ensam om att blanda ihop det:)

Det är intressant att diskutera de här frågorna tycker jag, och det är nyttigt och värdefullt för mig som jobbar med det här dagligen och ser vilka enorma framsteg och vilken hjälp beteendeterapin är för de autistiska barn som annars skulle ha väldigt lätt för att fastna i sitt utanförskap, i frustrationer och i oförmåga att göra världen begriplig och värd att leva i...

Det är alltså detta det handlar om. Jag som jobbar med det här och ser individerna och deras nivå av livskvalitet före resp efter beteendeträningen, är helt övertygad om dess positiva effekter. Ju tidigare man börjar, desto mer kan man hjälpa och stötta inlärning som blir till ett mer begränsat handikapp för barnet på livslång sikt, men även vuxna autistiska personer har stor nytta av beteendeträningen.

Det vi jobbar med, som sagt, är positiv förstärkning och i väldigt stor omfattning fokuserar vi på kommunikation och verbalt språk - de övergripande målen är ökad livskvalitet, ökad självständighet. Detta sker både i strukturerade träningssituationer och generaliserat i vardagen. Hela vardagen genomsyras av positiv förstärkning, kan det bli bättre!?:) ALLT som barnet gör på ett adaptivt sätt ska förstärkas, antingen direkt eller indirekt. Man jobbar extra effektivt när barnet inte uppvisar några knepiga beteenden typ våld eller självskadande beteenden, och ger mindre fokus när det uppstår problembeteenden.

Även de autistiska barn som inte har beteendestörningar (för det måste man inte ha för att man har autism!)av typen våldsamheter, kan ha stor hjälp av beteendeträning genom att man hjälper barnet till ökad uppmärksamhet, ökad inlärningsförmåga, ökad koncentration och närvaro vid tex interaktion. En typisk 5-årig person med ny diagnos autism brukar uppvisa avgörande förbättringar på områdena som nämns ovan samt emotionellt redan efter några månaders intensiv träning.

Nu sitter jag inte helt ostörd så mitt svar kanske borde blviit mer sammanhängande - och jag vet inte om du läser svar så här långt ner heller - men det kändes som om jag ville svara något iallafall.

Det är inte riktigt klart för mig vad i beteendeterapin som du vänder dig emot så väldigt - jag trodde du var emot våld mot brukare och det är ju inte konstigt. Jag förstod inte förrän nu att du även är emot IBT. Berätta gärna mer om hur du kommit att känna så - jag är intresserad!

Tittar in här igen om ett tag. Ha det bra så länge!

Jag har inte skrivit om barn utan om vuxna och LSS-personal. Jag har inte någonstans skrivit att jag vänder mig emot beteendeterapi. Vet inte var du läser det. Vi använder positiv förstärkning här hemma. Men vuxna människor ska inte uppfostras av sina personliga assistenter.

Här:
"Varför förresten ska utvecklingsstörda vuxna genomgå beteendeterapi? Det trodde jag var för psykisk sjuka. Vad jag vet är downs syndrom eller autism inte psykiska sjukdomar som är botbara. De ska habiliteras! Inte behandlas!"

Du är alltså emot beteendeterapi för vuxna. Varför? *nyfiken*

Du kan ju använda termen "uppfostran" om du vill, men vi som jobbar med det här jämför alltid med vad alternativet vore. Och om alternativet vore ett liv i större utsatthet, mindre självständighet och troligen sämre livskvalitet då världen ter sig mer obegriplig, ja, då är valet lätt. Jag vet inte om din bild av beteendemetoder för vuxna stämmer med min, men det verkar inte så. Vore intressant att höra mer hur du tänker, om du vill. Kanske missuppfattningar leder till onödig motvilja?

Du har förstås rätt till din åsikt och vi kan tycka olika, men jag befarar att vi inte har samma bild av det vi tycker olika om och det kan ju leda till missförstånd, tänker jag.

Jag skriver om VUXNA som har LSS-insatser. Jobbar du som personlig assistent och använder beteendeterapi på en vuxen brukare?

Jag vill också påminna om att jag är förälder - inte personal. Och at tänka mig att min son i framtiden kan bli utsatt för övergrepp för att LSS-personal får för sig att uppfostra honom till att bete sig som en übernormal person utan känsloyttringar och kalla det för beteendeterapi skrämmer skiten ur mig. Kalla det vad du vill!

Jag förstår att du blir jätterädd när du sett program som UG. Det skulle jag också bli, om jag inte visste att det som sas där om beteendeterapi var gravt missrepresenterande, och i stora delar direkt fel. Ingen seriös beteendeterapi, baserad på beteendeanalys, förordar inrullning i mattor, utskällning, våld eller nedläggningar.

Jag har läst i din blogg och jag har sett att du har en genomgående ambition att vara respektfull mot dina barn och tror inte att du är ogenomtänkt på något sätt. Men jag tycker det är synd om du avfärdar allt somheter beteendeterapi på grund av att du egentligen inte har kunskap om vad du väljer bort.

Jag tycker att det var mycket, mycket olyckligt att UG framställde beteendeterapi på ett så felaktigt sätt.

Om du får en bild av vad beteendeterapi för beteendestörda vuxna LSS-berättigade är, ä rjag ganska tveksam till om du skulle vara så negativt inställd till det som du är nu.

Jag märker att du blir aggressiv och kanske känner du dig ifrågasatt eller otillbörligen kritiserad av mig? Jag ber isåfall om ursäkt för om jag fått dig att känna så,det har inte varit min mening. Jag ser bara att du har en del begrepp förvirrade och jag ville ha en diskussion och bidra med min kunskap i tron att det kunde vara något bra. Jag ser nu att du inteär intresserad av några sådana bidrag, så jag avrundar här.

Vänliga hälsningar,
Annika

Jag vet inte om jag är speciellt aggressiv... är man det om man har starka åsikter? Jag kan ha andra åsikter än du utan att det behöver vara något fel på mig eller att jag har aggressionsproblem. Du och jag har olika grundinställning. Främst för att jag är anhörig. Jag skulle aldrig använda din vokabulär till att börja med. Beteendestörd om en person med ett funktionshinder... Vi kommer aldrig att enas. Det är inget problem för mig. Det finns massor med människor som ogillar mig och som tycker annorlunda än jag och det är heeelt ok för min del