40+, autism, tvillingar och sjalar

Jag antar att nya läsare på min blogg inte orkar läsa igenom allt jag skrivit för att ta reda på vem jag är och vad jag står för. När man inte har den bakgrunden kan man ju kanske tycka att det jag skriver är fel och konstigt men jag tror att med en helhetsbild blir det lättare.

Alltså det här med beteendeterapi och att straffa vuxna funktionshindrade när de beter sig fel genom att antingen frånta dem något som de egentligen har rätt till som vuxna individer eller genom att trycka ner dem i ett livsfarligt ocjh kränkande polisgrepp...rulla in dem i en matta och sätta sig på dem eller kanske binda fast deras händer bakom ryggen... eller helt enkelt skälla ut dem och bli sur för att de inte beter sig som de ska... JAG GÖR INTE DET MED MINA EGNA BARN - MED ELLER UTAN FUNKTIONSHINDER varför skulle jag tycka det är ok att göra det på någon annan? Vuxen eller barn. Den enda beteendemodifikation vi använder oss av är positiv förstärkning i de fall där Torsten behöver genomgå något som kommer att berika hans liv eller för att förenkla en situation som vi nödvändigt måste igenom - läkarbesök o dyl. Det är väldigt sällsynt att vi använder oss av den typen också.

Barn och andra människor samarbetar med sin omgivning om de ges de förhållandena. Om man lyssnar på människor och ger dem möjlighet att påverka sin tillvaro så blir det istället ett samspel. Föräldrar, förskole-, skol-, LSS-personal ska inte ha makt över människorna de jobbar med. De ska samarbeta.

Om man har grundinställningen att alla individer är kompetenta att förstå sina egna behov så kan vi kanske lyssna till och respektera de individerna och hjälpa dem till ett innehållsrikt liv. Om vi däremot tror att vi vet bättre och att människor som kan vara barn, gamla eller funktionshindrade inte är kompetenta individer så kan vi begå övergrepp mot dem dagligen och inte ens förstå det själva.

Så var det med det.