Jag vänjer mig aldrig
Ikväll har jag alltså varit både på utvecklingssamtal och föräldramöte och är mamma ut i fingerspetsarna. När jag kom hem blev Sonja jätteglad, medan Torsten lekt med sin kusin och storebror och inte saknat mig ett dugg. Liv sov förstås. Hon orkar bara vara vaken till 18, och Sonja hade sovit middag sent och ville vara vaken hela natten. Jag knöt in henne i nya sjalen som blir finare och finare ju mer jag tittar på den...
Tidigare på dagen med en riktigt dålig ryggknytning:
Detta kan också utvecklas!
Det är dags att skriva ett mail...! När jag hinner... jag har mina föräldrar på besök och i morgon ska vi åka och hämta Emma hos pojkvännen ett antal mil nordösterut...
Fl! Denna kommentarer skulle ha varit under det förra inlägget...
Vad gäller detta kan jag bara rekommendera att du passar på och njuta av föräldramöten och utvecklingssamtal så länge du tycker det är kul! Med tiden infinner sig en viss leda..samma saker sägs om och om igen-man har hört det förut och det finns tyvärr SÅ många dåliga föräldramöten , utvecklingssamtal och personer som håller i dessa! Men det finns också glädjande undantag...
Jag känner likadant. Varje dag känner jag en bubblande tacksamhet över att den där lyckan kunde bli min. Jag vill vara med barnen nästan jämnt. Önskar att jag aldrig behövde jobba!