Världen befolkas av givare och tagare...
Jag har jämt omgett mig med tagare... när jag mått för dåligt och varit utan något att ge har jag blivit väldigt ensam. När min man fick cancer och jag sen fick ett barn med autism försvann de slutgiltigt. De allra flesta i alla fall. Jag blev ju ointressant för dem då. Länge levde jag ensam med bara min familj, men sakta så började jag bygga upp ett nytt socialt nät av givare. Människor som känner glädje när de får... och som också ger mig något. Som stöttar när livet är motigt och som gläds med mig när livet ler mot mig. Innerliga människor. För jag har ingen plats i mitt liv för tagare. Jag orkar inte med dem. Jag hoppas verkligen att jag också är en givare...
Hade inte tänkt skriva det men...
jag behöver få det ur systemet. I fredags var det begravning. Och istället för att vara ett andaktsfullt farväl präglades den av småsinthet, förtal, hat och allt som inte hör hemma på en begravning.
Jag hade mina skäl till att göra de val jag gjorde och när det gäller relationen till min mamma så var det hon som tog det steget till brytning och som brevledes gjorde klart att hon inte ville ha något med mig att göra på slutet heller. Jag ska egentligen inte behöva berätta det men nu har jag plötsligt blivit utmålad som hemsk skurk...
Nu vänder jag det här ryggen. Både mina upplevelser och de personer som var inblandade.
Jag hade mina skäl till att göra de val jag gjorde och när det gäller relationen till min mamma så var det hon som tog det steget till brytning och som brevledes gjorde klart att hon inte ville ha något med mig att göra på slutet heller. Jag ska egentligen inte behöva berätta det men nu har jag plötsligt blivit utmålad som hemsk skurk...
Nu vänder jag det här ryggen. Både mina upplevelser och de personer som var inblandade.
Läs den!!
Fredrik Hjelms bok Vad händer med Kalle - en pappa berättar har kommit ut och den är underbar! Jag köpte två ex eftersom jag ofta lånar ut böcker och jag tog ett alldeles färskt ex till Torstens förskola. Där köptes genast in ett ex till personalen på de andra avdelningarna. Det är ju de som möter föräldrar och får tala om att man tror att det är något annorlunda med deras barn. På det vis som Kalles fröknar fick göra till Kalles mamma och pappa. Läs den och tipsa era förskolor!! Kanske orkar jag med en recension senare, men just nu kan jag bara säga: Köp den! Läs den!
Och musiken, Fredrik!!! Tack!!
Cura förlag
Och musiken, Fredrik!!! Tack!!
Cura förlag
Tack!
Så mycket omtanke... ni är så rara! Jag blir alldeles varm när jag tänker på hur många människor det finns som faktiskt bryr sig om mig. Tack kära ni! Mejl, sms telefonsamtal, kommentarer här... allt är värt massor! Nu börjar jag komma upp i ljuset igen. Några dagars sjukskrivning gjorde susen och att omge sig med rara människor som man tycker om.
Det här med bloggandet har blivit lite krisartat just nu. Jag hade inte insett att jag faktiskt till stor del bloggade för att visa min mamma hennes barnbarn.... Nu är det fullkomligt självklart. Jag funderade på om jag skulle sätta in bilder på barnen men så insåg jag att hon inte kommer att titta och då var själva vitsen med att sätta in bilderna borta. Jag har inte förstått det själv förut. Omedvetet har jag försökt hålla henne med i min familj trots att vi inte har träffats och trots att hon inte sett sina barnbarn irl. Bloggandet har gett mig så mycket mer men jag måste försöka hitta driven... en annan driv. Jag kommer igen. Snart!
Det här med bloggandet har blivit lite krisartat just nu. Jag hade inte insett att jag faktiskt till stor del bloggade för att visa min mamma hennes barnbarn.... Nu är det fullkomligt självklart. Jag funderade på om jag skulle sätta in bilder på barnen men så insåg jag att hon inte kommer att titta och då var själva vitsen med att sätta in bilderna borta. Jag har inte förstått det själv förut. Omedvetet har jag försökt hålla henne med i min familj trots att vi inte har träffats och trots att hon inte sett sina barnbarn irl. Bloggandet har gett mig så mycket mer men jag måste försöka hitta driven... en annan driv. Jag kommer igen. Snart!
Livet rullar på
För barnen rullar det på men de märker ju att saker inte är som vanligt. Döden har varit väldigt närvarande det senaste året... De pratar mycket om döden. Sonja säger: När du blir liten ska jag bli din mamma och då ska jag också dö... Annars är största fascinationen just nu farmors löständer.
Torsten tappade sin fjärde tand igår och tandfen hämtade tanden och skickade ett mejl att presenten kommer med posten under veckan... många har svårt att fatta varför vi inte ger en peng i ett vattenglas men det vore fullkomligt meningslöst för Torsten med en peng.
Torsten tappade sin fjärde tand igår och tandfen hämtade tanden och skickade ett mejl att presenten kommer med posten under veckan... många har svårt att fatta varför vi inte ger en peng i ett vattenglas men det vore fullkomligt meningslöst för Torsten med en peng.
Svårt
Jag tycker det är svårt att skriva något relevant. Svårt att samla tankarna. Jag har försökt gå på som vanligt. Jobba, ta hand om barn, gå på möten... men igår eftermiddag brast något och jag orkade inte... tog mig hem med tåget och blev mött på stationen av maken. Nu ska jag ligga under täcket i några dagar. Jag behöver ett andningshål.
Minnesbilder flashar hela tiden. Tårarna bränner under ögonlocken. Jag kan inte koncentrera mig alls. Jag behöver få gråta och vara ensam lite.
Minnesbilder flashar hela tiden. Tårarna bränner under ögonlocken. Jag kan inte koncentrera mig alls. Jag behöver få gråta och vara ensam lite.
Jag har verkligen ingenting att dela med er nu...
...ingenting...
men tack för kramar och omtanke!