Hjälp mig att förstå!
Takk for at det finnes mennesker som deg, som sier det her høyt!!
Her hjemme har vi pratet mye om at det er i vår svakhet at vi finner vår styrke. Det å ha et anderledes søsken kan gjøre at man får mindre oppmerksomhet og tid sammen med foreldre. Det kan være en stor utfordring å leve i en familie der ett (eller flere) familiemedlem trenger mer og anderledes omsorg og støtte, og f.eks skaper mye bekymring hos foreldrene.
Men livet er ikke perfekt. Det har aldri vært det og kommer aldri til å bli det. Og det å tro at vi mennesker blir lykkeligere, opplever livet som rikere og mer meningsfullt, dersom vi fjerner smerten, det ikke perfekte, det som gir oss motstand, det er rett og slett feil. Det er jeg sikker på.
Og når samfunnet prøver å få oss til å tro det, at verden blir et bedre sted for oss som foreldre eller for søskene, dersom funksjonshemmede heller fjernes på fosterstadiet enn å få leve, da tror jeg vi ender med å bli fattigere og mer ulykkelige alle sammen.
Tack Ellen! Jag känner så starkt för den här frågan och den tär på mig... gråter lite
Lever många personer kvar med bilden av att människor som föds med funktionshinder hamnar på institution?
Alltså den gamla bilden? Eller är dom rädda för att det ska bli för jobbigt och att deras barn aldrig kommer accepteras i samhället? I så fall är det är fel bild för jag har blivit väldigt positivt överaskad här vilket RIKT liv dessa människor lever. Dom är självständiga och tar för sig och de lever sannerligen ett rikt liv och vad jag bedömer är respekterade av samhället. Det är en skrämmande tanke dock på att dom sjuka (missförstå mig rätt här) ska "sållas" bort. Detta för mina tankar lite åt 2:a världskriget och hur man gjorde då med dessa.
Trevlig helg Anna
Jag vet inte Johanna... delvis så är det kanske svårt att sätta sig in i hur det är att ha ett funktionshindrat barn. Innan man känner en människa så är den ju bara funktionshindret om det är det enda man vet om den... att det är en människa att älska finns liksom inte med. Många tror att vi som får de här barnen är supermänniskor. Att vi är utvalda för att vi är starka. Så är det ju inte. Och så får man råden att göra abort av läkarna.
Jag håller med om att det luktar rashygien som på 30-40-talet :(