40+, autism, tvillingar och sjalar

Det här är ett utdrag ur en artikel om DAN i USA. Kvinnan som gör yttrandet är läkare och mamma till en autistisk flicka.

"Keep on hoping that there one
day may be a cure, so everyone will be the same and no one will call
them names"

.....

"Many parents when they get the diagnosis of autism, they are
devastated. They then get the therapy, and eventually plan for a
group home. That's not what I signed up for. I signed up for the
wedding, the grandchildren…"

Oavsett om autism är behandlingsbart eller ej tycker jag att det är förfärligt att resonera så. Tänk om det varit ett annat psykiskt funktionshinder - som då inte var behandlingsbart - eller om barnet råkar ut för en olycka som ger hjärnskador... för livet. Kan man resonera så att det inte var det här jag skrev på när jag skaffade barn? Finns det ett sånt avtal? När jag väntade min Torsten var han så oerhört efterlängtad. Jag hade förlorat tvillingar i v 15 en tid innan och jag hade förlorat Torstens tvilling i v 7. Den ofrivilliga barnlösheten  gjorde att när andra sa: Bara det är friskt! så sa jag: Det behöver inte vara friskt - bara det är ett barn! Jag anser Torsten vara helt frisk. Jag har svårt att ta till mig att det skulle röra sig om tungmetallsförgiftning. Han har alltid haft ett immunförsvar och fysiskt är han stark och växer bra. Han är så glad för det mesta. Som jag ser det har han en del svårigheter - ganska många om inte tillvaron anpassas - men han är inte sjuk. Han är min son precis som jag vill ha honom och jag älskar honom så det gör ont i hjärtat. Jag har aldrig ens tänkt på att han skulle ge mig barnbarn. Han är en sån gåva som han är.



Jag vill hjälpa honom så mycket jag kan. Han ska få de bästa förutsättningarna för att få ett bra liv. För en vecka sen var jag helt säker på att vi skulle göra ett tungmetallsprov på honom och sen ta ställning till vad vi ska göra efter det provresultatet. Idag är jag lika övertygad om att jag inte ska göra det. Inte för att jag inte vill ge honom alla chanser till ett bra liv, utan för att jag känner i hela kroppen att han inte är sjuk. Han har ett funktionshinder som han får leva med och han har otroliga utvecklingspotential redan nu. Han är vetgirig och skojfrisk. Vacker som en dag. Han är allt en mamma kan önska!