40+, autism, tvillingar och sjalar

Och müde, müde... Idag är jag helt slut. Två anställningsintervjuer på två timmar. Jag gick upp halv sex och var jättenervös. Hade inte sovit mycket alls. Liv sov oroligt och det kändes som att hon började på att bli sjuk - mycket riktigt fick hon feber och kräktes i eftermiddag. Inte magsjukan tack och lov! Hon kräks jämt när hon får feber. Kul att jag fick jobbet ändå. Jag har varit så MAMMA ut i fingerspetsarna nu ett tag och det känns kul att vara något annat en stund. Liv ska stanna hemma med mig imorgon och maken tar Torsten och Sonja till dagis. Eftersom jag börjar jobba redan på onsdag så snabbas inskolningen på lite och planen var att lämna dem en stund imorgon. Nu blir det väl bara Sonja som lämnas. Fast jag tror att Liv klarar det där bättre så att hon missar någon dag gör nog inget.

Ikväll skrev jag äntligen klar min anmälan till ARN. Nu ska den bara i brevlådan - i två exemplar. Fattar fortfarande ingenting. Jag får väl bara konstatera att det är ett gäng dårar som råkat hamna på samma arbetsplats. Kan det vara så? Idag fick jag ett mejl från dem om att allt ser fint ut hos dem - ser jag inget ännu på mitt gamla kort? Hur ska jag tolka det? Undrar de om jag vänt det rätt väg ännu? När jag skrev anmälan och berättade vad som hänt insåg jag att det är svårt att tro att det är sant... Så knäppa kan de bara inte vara. Men jo, det kan de. Precis så knäppa. Sista personen jag pratade skulle minsann följa upp detta och försöka se vad som hade gått snett - men något kort fick han inte beställt han heller. När bara chocken över hur detta kan vara sant lagt sig så kommer min riktiga personlighet fram - bulldozern. Den som med hot om JO-anmälan fick FK att bekosta ett halvårs studier för maken och som fick en kassörska från Åhléns att åka hem till mig (fyra mil enkel väg) med en vara inslagen till julklapp och skänka den till mig personligen efter ett klagomål på henne till ledningen. Den bulldozern. Den börjar morra lite nu...