Man kan hoppas...
... att jag hade något att bidra med idag då jag stod inför kommunens personliga assistenter och skulle ge anhörigperspektivet på deras fortbildning.... jag fick berätta min historia... min och Torstens historia. Det gläder mig att de som var där och jobbade på boenden med personer med autism verkade vara bra människor. Det kändes så i magen. Hoppas att magkänslan har rätt. Jag trodde inte att jag skulle kunna fylla hela den utsatta tiden men det gjorde jag utan tvekan. Det var roligt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad kul Anna, att du har gjort det! Och att det verkade vara bra personal för dom vuxna. Det gillar jag!
Jag håller ju också föreläsningar om föräldraperspektivet ibland och jag tror det är jätteviktigt. Brukar uppskattas av personal också att få det perspektivet i föreläsningsform så att säga.
Kram på dig!
Postat av: Monica
Glömde skriva vem det var från förut. Kram från Monica.
Postat av: Johanna
Åh jag hade velat sett och hört dig när du pratade!
Du skrev att du inte först trodde att du skulle kunna fylla tiden men när man väl börjar prata om ett ämne som ligger en nära så blir det snarare som så att man hade kunnat fortsätta prata istället :)
Hoppas jag får se dig på stan när jag kommer hem nästa gång.
Kram!
Postat av: anna m
:D
Postat av: anna m
Jag fick ett mejl från skolan och jag hade fått bra omdöme! :)
Trackback