Julgransplundring :)
Först var det en gudstjänst och sen fortsättning i församlingshemmet. Vi struntade i gudstjänsten och gick till församlingshemmet tidigare och rekade. Torsten var väldigt intresserad av allt och gick runt överallt på tårna och armarna flaxade. Han mindes att han varit där tidigare men det var nog vagt...
Efter en stund kunde vi se genom fönstret att de andra var på väg och då tog vi plats i ett hörn. Först kom barn/ungdomsledarna som jobbar på ÖF och då säger Torsten: Jag heter Torsten! Det är ny personal sen han var liten och var där så de här hade aldrig träffat honom men jag har ju berättat om honom. De blev i alla fall glada och började prata med honom :) Sen drällde det in massor med barn, men innan de kom fick jag reda på programmet så att jag kunde förekomma det lite. Först var det dans runt granen och jag frågade hur han ville göra. Jo han ville dansa. Jag frågade om det var ok att hålla någon annan tant eller farbror i handen. Nej det ville han inte. Ok då fick vi göra en minilångdans på tre. Vi var med vid ringen hela tiden.
Sen var det fika och det var ju omöjligt att få eget bord. Vi satte oss med en gammal arbetskamrat, hennes dotter med två små barn. Sonja var väldigt tillbakadragen men Torsten var som att han aldrig gjort annat. Han åt tre kanelbullar och drack en festis. Ögonen var förstås jättestirriga men han var ändå nöjd. Vi deltog i lite mer lekar i väntan på tomten och så precis som han började tröttna så uppenbarar sig tomten. Alla barn fick en stor frukt/godispåse.
När jag spände fast dem i cykelkärran efter två timmars julgransplundrande var Torsten helt färdig. Men nöjd. Vi tog en tur till affären och handlade lite innan vi åkte hem och han var helt tyst. Vilade. Jag är så lycklig att jag har kunnat ta med honom till en tillställning och alla är nöjda!! Visst tittade folk eftersom vi säkert avvek men det bryr jag mig inte ett dugg om. Vi var glada och hade roligt. Min kille har blivit stor!
Forsättningen på detta är att vi har tänkt oss att bjuda in tre dagiskompisar på ett litet kort kalas när Torsten fyller år.
Men va roligt Anna... GRATTIS till en lyckad julgransplundring :)
Det är sååå roligt när det funkar, och ger hopp om ett liiiite mer socialt liv *s*
Hoppas det kommer mer såna lyckade utflykter för ´Torsten ;)
Och du gör helt rätt i att strunta i blickar från andra... ja, ni avvek säkert, men so what, ni är ju NI.....
och det ska ni va stolta över :)
Ja jag har som ett halvt nyårslöfte att jag ska ha ett mer socialt liv 2008 både för mig och barnen. Det börjar bra!
Men vad härligt! Jag blir så glad att läsa om framsteg att jag blir alldeles tårögd. Tänk på att blickar är ett sätt att ta in hur det funkar för andra, jag har själv varit väldigt "rädd" för att titta ( för att inte någon ska känna sig kränkt)med följden att jag inte lärt mig något och inte heller vågat möta funktionshindrade på ett vettigt sätt. Jag tränar på det idag, och tycker det är så roligt när jag förstår framstegen de här barnen (speciellt) gör!
Men Ingrid nu hittade jag din blogg och fick se bilder på er :) Ska läsa mer när jag inte är på jobbet ;)
Va kul Anna, hoppas att hans kalas också blir lika roligt för honom.
Kan verkligen förstå ditt lyckorus!! Åh vad härligt! Go Torsten!!
fantastiskt *klappar i händerna*. Jättejättskoj! Hoppas att han får ett fint och bra kalas, det är ni alla värda.
kram
Men Åh så underbart. och vad glad han verkar ha varit. Han presenterade sig och allt!! Gullunge!!
Jag tänkte så på er igår..saknar er, men det är svårt att komma till er pga kattallergi. Men men.. vi kanske kan ses utomhus längre fram i vår?
Grattis till både Torsten och dig! Det gör så stor skillnad när man kan och vågar ta plats i "det offentliga rummet"! Ofta tror jag att våra barn vill och kan mer än vad vi vågar... Heja!!!
Ja du har helt rätt S!! Jag är en fegis.