40+, autism, tvillingar och sjalar

Hoho!

I höstas slog det mig vilken idiot jag varit som lurat i Torsten att tomten och tandfen finns. Hur skulle han ta det att jag lurat honom? Jag tog mod till mig för någon månad sedan och sa som det var: Tomten finns inte! men ungen tror mig inte... Nu har jag bestämt mig för att köra med öppna kort. Jag tog Liv med mig till sängkammarn och rotade fram tomtemasken och så gick vi för att skoja med Sonja och Torsten. Det blev en stund av skräckblandad förtjusning. Och fast de såg att det var jag - jag klädde inte ut mig för övrigt och lyfte skägget flera gånger - så var de rädda också. Till slut sa Sonja: Jag vill att du ska vara bara mamma!

Men Anna, det finns ju tomtar! Här har vi både tomtar och vättar och spöken i vårat hus; jättesnälla men lite busiga ibland när saker inte är där dom borde.... ; ) Patricia älskar sagor och myter som gränsar till verklighet som man inte riktigt vet vad man ska tro om.

Men vår jultomte på julafton är helknäpp. Ofta har han rosa peruk och gör en massa tokigheter och ungarna skrattar så dom nästan ramlar omkull. Livet med barn med autism är verkligen häftigt ibland. P hade lääänge jättesvårt med utklädda personer och maskerader osv så visst tror jag att det egentligen kan vara rätt att lära dom på ett kul sätt vem som är bakom masken.

Kram Anna! Gör en spexjulafton, det tror jag går hem! ; )