Ännu en dag i solen

Imorse tog vi med oss morgonkaffet ut och satt och drack på altanen medan småtjejerna lekte ute. Torsten var redan på dagis. Sen har vi varit ute till det blev dags för kvällsbadet. OCh trots att jag smörjer in barnen i spf 30 flera gånger om dagen så får de ganska mycket färg. Ändå är den fysikalisk - heter det så? Med zinkpasta och uv-filter. Solen måste vara riktigt stark just nu. Badat i baljorna har de gjort idag med. De har så skoj!! Fast den stora händelsen är väl att jag visat benen för första gången på två år. Alltså är benen gröngrå till färgen.

Jag har införskaffat käcka badshorts och tankini med öppen rygg så att jag slipper visa alltför mycket av min sladdriga kropp. Jag längtar ut i skogen och min älskade terränglöpning, men tvivlar på att fötterna håller... men jag ska nog testa någon morgon snart. Tänk om.... Får väl ta en tur till Ortopedtekniskas butik på Hammarö så att jag får kolla om de har löparskor. Fast de hårda inläggen som jag har fått därifrån går nog inte springa i. Det borde kännas bättre med silikon. Får nog höra med sportaffären också.

Sonja pratar hur mycket som helst. Jo, både kvantitet och kvalitet. Hon är inte tyst en sekund och det som kommer är mestadels tvåordsmeningar. Hon kommenterar precis allt hon ser och lite till. Liv busar och busar och busar. Hon är för härlig. Och så åker hon rutchkana oavbrutet. Idag försökte hon åka naken och det gick inte. Igår funkade när hon var naken och blöt men det gick aningen för fort. Torr rumpa kärvade och hon fastnade på halva vägen och fick ropa på hjälp. Men hon säger inte så många ord. Hon använder mer tonfall för att göra sig förstådd. Nojjig som jag är med stackars Liv så räknar jag desperat inför 18-månaderskontrollen om en månad. Jag är lite skräckslagen inför 18-månadersperioden överhuvudtaget eftersom det är klassiskt att autism debuterar då. Torsten tappade det lilla tal han hade och slutade äta maträtt efter maträtt. Han blev mer och mer låst i rutiner och fick svårare och svårare med förändring och människor som inte var jag. Det kommer inte att hända med Liv och Sonja men tankarna finns där och oron gnager. Och skulle det ändå ske så sker det... Det klarar vi galant det med.

Kommentarer
Postat av: Eva (med Jonathan)

Hej! Har satt mig & läst i kapp bloggen...! Väldigt intressant läsning, ÄR det faktiskt! Det är jätteroligt att få ta del av din familj och specciellt barnens då, vardagsliv osv. på olika sätt. Förstår att tankarna far ang. flickorna...försök att leva i nuet :) Men det gör du/ni ju redan! :)
Det blir bra, hur det än blir! Så måste man tänka. Stark är du, det är det ingen tvekan om iaf ;) Ta hand om dig och Anna & tack även för dina fina ord o kommentarer!

Postat av: Ingrid

Ozonskiktet är VÄLDIGT tunt just nu, jag som är så brun i vanliga fall att
en magnecyl lagd på armen ser ut som en leverfläck blir brun snabbt på den lilla del hud jag lämnar bar just nu. Så ta det nätt... :-)
Det är konstigt det där med ororn som alltid lurar där, så bestämmer man sig att man fixar vad som än kommer (och det gör man ju!) men så poppar oron fram igen när man tror att man lagt den bakom sig.

2007-06-06 @ 10:12:57
URL: http://moa.dramlandproject.se
Postat av: johanna schmidt

Du har inte sladdrig kropp. Du e skit snygg.
På ena kortet ser det ut som du har fått ganska långt hår?

2007-06-06 @ 15:44:42
Postat av: Anna M

Jag har faktiskt lite längre hår på sidorna. Kort lugg som vanligt och kort uppklippt bak och lite pagevarning på sidorna :) Skitbra frisyr att bara tvätta, dra fingrarna igenom och gå ut. Passar mig ypperligt. Jag ids inte varken fixa håret eller sminka mig längre.

2007-06-06 @ 20:33:17
URL: http://tartmamman.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback