En bra dag
I morse bestämde jag mig för att gå till Kyrkans öppna förskola. Vi har inte varit ute mycket alls på sistone eftersom jag varit så håglös. Stackars barn! Vi gick ut vid tio och barnen somnade i vagnen ganska snart. Sonja var som en dröm och gnydde inte ens. Vissa gånger skriker hon så att man bara måste ta upp henne - maken bar henne i flera kilometer en gång när han var på långprommis med dem. Hon sov på hans axel och han vågade inte lägga ner henne i vagnen :). Jag gick till lokalblaskan och betalade de försenade födelsedagsannonserna. Urusla mamman glömde och Liv & Sonjas annons kommer in på fredag fast de fyller ett år på onsdag. Torstens kommer med samtidigt och han fyller på söndag.
När vi kom till församlingshemmet möter jag kyrkoherden, som är den som döpt mina barn, vigt oss och stöttat mig när jag haft det svårt i livet. Jag kände att tårarna brände under ögonlocken bara jag såg honom. Jag visste att han skulle fråga hur det var och jag skulle svara... berätta om Nancy. Så en stund senare kommer jag in med barnen till barnverksamheten alldeles rödgråten. Om någon såg det så sa åtminstone ingen något. Det var för övrigt ingen som jag känner där förutom personalen. Liv & Sonja äääälskar både våra öppna förskolor. Jag kan bara luta mig tillbaka och de leker.
Jag hade köpt med burkmat så de fick lunch och vid ettiden gick vi hemåt. De somnade igen så jag gick en extrasväng. När jag närmar mig huset ser jag Torsten stå och vinka åt mig - ivrigt. Han hade längtat. Barnen har varit så gosiga hela dagen. Torsten har varit hjälpsam med Liv & Sonja och busat med Liv :) Vi åt mellis i 1½ timme *s* De var klara ena stunden och ville tillbaka och äta nästa. Sonja behövde lufta rumpan och var blöj/byxlös.
Usch, vilken röra på bordet :) Slarvmamma!
PS Jag har fixat mitt trådlösa nätverk och kan numera surfa i sängen :)
När vi kom till församlingshemmet möter jag kyrkoherden, som är den som döpt mina barn, vigt oss och stöttat mig när jag haft det svårt i livet. Jag kände att tårarna brände under ögonlocken bara jag såg honom. Jag visste att han skulle fråga hur det var och jag skulle svara... berätta om Nancy. Så en stund senare kommer jag in med barnen till barnverksamheten alldeles rödgråten. Om någon såg det så sa åtminstone ingen något. Det var för övrigt ingen som jag känner där förutom personalen. Liv & Sonja äääälskar både våra öppna förskolor. Jag kan bara luta mig tillbaka och de leker.
Jag hade köpt med burkmat så de fick lunch och vid ettiden gick vi hemåt. De somnade igen så jag gick en extrasväng. När jag närmar mig huset ser jag Torsten stå och vinka åt mig - ivrigt. Han hade längtat. Barnen har varit så gosiga hela dagen. Torsten har varit hjälpsam med Liv & Sonja och busat med Liv :) Vi åt mellis i 1½ timme *s* De var klara ena stunden och ville tillbaka och äta nästa. Sonja behövde lufta rumpan och var blöj/byxlös.
Usch, vilken röra på bordet :) Slarvmamma!
PS Jag har fixat mitt trådlösa nätverk och kan numera surfa i sängen :)
Kommentarer
Postat av: Lisa
Ville bara säga att jag tänker på dig! Hoppas att dagen blir fin - trots det sorgliga.
Kram från Lisa
Trackback