40+, autism, tvillingar och sjalar

  Idag har vi varit  på Närakuten med Liv igen. Hon är bara skinn och ben nu. Visserligen är alla barnen fortfarande sjuka med hög feber, snuva och hosta, men de andra klarar det bättre än Liv. Hon har fått antibiotika utskrivet och den ska vi börja med imorgon. Vi har fått bricanyl att kombinera med molipect så inatt kanske jag får sova för första gången den här veckan. Jag tittade på kort på Liv som var några månader gammalt där hon hade bebishull. Nu ser hon ut som en gammal tant - söt visserligen. Hon har inga kinder, ingen dubbelhaka, inga veck på armar eller ben. Revbenen syns.

 

  Vi ska ringa upp till sjukhuset igen imorgon för jag misstänker att Torsten kanske har fått öroninflammation igen. Han säger ingenting så man måste fråga hundra gånger. Förra gången märkte jag att det rann ur hans öra och då värkte det hål. Nästa dag värkte andra örat sönder. Det var ingen idé att ge antibiotika när det gått så långt. Han har närmare 40 graders feber fortfarande.


Så till följetongen om min fot... Någon som minns den? Först var det gikt, sen var det ingenting och sen fick jag starka tabletter som tog ner svullnaden... Nu har jag belastat foten så att främre fotvalvet kollapsat. Tydligen en inte alltför ovanlig åkomma. Det drabbar oss med hög hålfot. Alltså inte plattfötter. Jag har fått köpa inlägg för ändamålet. jag köpte bara ett par först och har dem i tofflorna här hemma. jag ska köpa fler så att jag har i alla skor. Jag antar att det här är för alltid. Inte kan väl ett kollapsat fotvalv resa sig igen...? Där ser man vad kånkandet på ungar ger för åkommor.