40+, autism, tvillingar och sjalar

Idag var Liv till doktorn för sina överrörliga leder igen. Och för avstämning om hennes komjölksallergi. Hon var ganska barsk idag och drog ihop ögonbrynen. Det var inte roligt. Men doktorn var snäll mot henne och fick undersöka lederna ändå. Knäna var helt ok. Ingen oöverrörlighet där. Yippie! säger jag som har stora problem med det själv. Speciellt när man sen måste sitta stilla t ex i skolbänken. Ajaj! Men resten av kroppen är ju som en sprattelgubbe på henne. Hon är kraftigt överrörlig men doktorn trodde inte att hon har ont - ännu i alla fall. Men å andra sidan har man inte kunnat fråga någon liten tjej om hon har ont och fått ett adekvat svar... Han tror att hon helt enkelt blir så överansträngd att hon inte orkar med sig mer under eftermiddagarna. Han är positiv till sjalen och de fick en liten demo när vi skulle gå :) Som det ser ut nu så får jag försöka sjala mer under eftermiddagarna och så kanske hon kan ligga en stund och kika på Teletubbies eller Baby Einstein. Mjölken får hon vara utan till i höst då vi ska provocera nästa gång. Och så har det tillkommit misstänkt nötallergi. Hon reagerade direkt med nässelutslag när hon snodde Torstens chokladägg i påskas. Han var också positiv till att hon fortfarande äter nattmål eftersom hon är såpass slank. Hon äter två flaskor per natt men lägger inte på sig. Inte undra på när hon överanstränger sig varje dag. Sonja däremot börjar se ut som en michelingubbe(gumma).

  

För den som inte vet vad överrörlighet i lederna är så kan jag säga att man sträcker över leden åt fel håll. Alltså tar det inte emot när det ska och man kan börja för långt. Det ger smärtor och kan ge skador på leder och ligament. Jag har ledinflammationer och överanstränger lätt leder och får  t ex vatten i knäna om jag gått mycket i fel skor. Jag har gått hos sjukgymnast och lärt mig att kontrollera och hålla tillbaka rörelserna mer. Mest är det knän och nacke som jag haft riktigt besvär med. Min överrörlighet som gör att jag medicinerar dagligen är INGENTING i jämförelse med Livs. Hon kan inte stå upp utan att kroppen svajar och när man tar tag under armarna och lyfter försvinner armarna liksom. Det finns inte det där naturliga stoppet. Hon är jobbig att bära med eftersom hon är så svajig och inte har någon stadga i kroppen. jag sökte läkarhjälp första gången när hon var fem månader eftersom jag kände att det var något galet med hennes lilla kropp, men då var det för tidigt att göra en ordentlig undersökning eftersom hon hade för mycket spädbarnsreflexer kvar.