Det fattas mig
Det jag tänker på är att både Liv och Sonja är så lynniga. De får naturligtvis inte tillräckligt med uppmärksamhet och närhet eftersom de är två... ständigt dåligt samvete... De råkar i affekt och skriker som tokar. NPF, tänker jag förstås fast de är två alldeles vanliga små tjejer. Men utan att få höra det av en människa utan erfarenhet av barn med funktionshinder så finns tvivlet där. Jag behöver höra att det är perioder som alla barn går igenom.
När man har småbarn och är fyrtio år gammal så finns det inte många andra småbarnsföräldrar att vända sig till. De flesta är femton år yngre. Jag tror att jag vill ha en Nanny Frost att prata med - fast jag inte är så värst förtjust i hennes naughty--metoder...
Hittade hit av en slump och tyckte det var roligt att läsa. Är 41 med 4 barn mellan 22 och 0,5 år.
Intressant att ta del av dina tankar.
har man barn med funktionshinder tror jag dels att man plågas av det ständiga dåliga samvetet gentemot de andra barnen. Sen har man ett barn eller flera med funktionshinder funderar man såklart över de andra med. Nu har jag inte träffat dina tjejer så jag kan inte säga vare sig bu eller bä. Men nog har alla barn svåra perioder då de hamnar i affekt osv. Det som är är väl om de inte kommer ur detta o det känns som ett stort problem...men det där vet du ju.
kram
Hej tårtmamman! brukar tassa in och läsa här lite då och då...min genväg är via aff:) Jag är mamma till en snart 7årif pojke med autistiskt syndrom och en 'normalstörd' 5 årig dotter. Jag känner verkligen igen det du säger trots att jag är en av dom som är 15 år yngre...min mamma och fyra systrar lämnade jag i australien då jag flyttade till sverige.
skickar kramar och massor med cyberenergi till dig:)
kram
Hallå Ingrid & Angela! Kul med nya läsare som ger sig tillkänna! Välkomna tillbaka!!
Joo, visserligen en utav de som är en 15 år yngre kanske, men väl med en son som är i samma period som Liv & Sonja. Och då är han (än sålänge) ensambarn som får precis all uppmärksamhet. Han tar inte motgångar så bra, han skriker och verkar allmänt missnöjd för tillfället. Jag hoppas och tror att det går över för dom alla.
Kram.
Hej Emelie! Ingen bebis ännu? Ja man får hoppas att de snart lugnar ner, våra små gryn :) Det blir jobbigt för dem om de ska vara så här i längden...