40+, autism, tvillingar och sjalar

Hon är så olik sin kaxiga syster Sonja. Och så olycksdrabbad. Idag hände något förskräckligt. Jag var hemma ensam med Torsten, Liv och Sonja och vi var på balkonen som så ofta nu när det är varmt. Jag skulle mata tjejerna med gröt och Sonja var så hungrig att hon skrek. Torsten har inte varit ute på hela helgen (han vill inte) och hade väl myror i byxorna. Han stod på en stol och tittade på de andra barnen nere på gården. De plaskade i en bassäng. Han ville inte att vi skulle gå ner så han fick bada med de andra. Han nöjde sig med att titta ner på dem. Så börjar han hoppa på stolen och rätt var det var så har stolen vält med Torsten på över Liv som sitter och äter gröt i babysittern. Hon träffas och blir fastklämd av ett stolsben över fontanellen. Jag känner att jag är nära paniken men som alltid så lyckas jag bevara lugnet för att inte skrämma Torsten och lyckas få loss honom som fastnat i stolen och så är båda barnen fria. Liv skriker och jag ser ett spår på hennes huvud. Jag kan knappt tänka. Hur ska jag få med mig en autistisk fyraåring och två femmånadersbebisar till sjukhuset utan bil och körkort? Jag försökerf å tag på maken men ingen svarar i hans mobiltelefon. Alla barn skriker och jag vet inte vad jag ska göra. Till slut bestämmer jag mig för att få lugn på Liv - tutte i munnen - och få Sonja mätt - gröt - och på något sätt få Torsten är vägen. Jag lyckas nästan med det. Liv blir lugn och Sonja mätt, men Torsten behöver mig... han får helt enkelt rasa av sig i sitt rum i fem minuter, medan jag försöker kolla Livs tillstånd.  Det enda jag märker på henne är att hon är hungrig. Torsten sätter sig bredvid mig med en rymdbok och jag kan mata Liv. Maken kommer när jag får instruktionerna från sjukvårdsupplysningen. Hon får inte kräkas eller bli slö. Om hon somnar ska vi killa henne under fötterna varje kvart. Hon ska observeras i tre timmar.
Under resten av kvällen är Liv glad och pratar. Inga tecken på hjärnskakning. Vid tiotiden har det gått fem timmar men jag smyger in i sovrummet och killar lite under hennes fot. Tårna kniper år om mitt finger :-)  Lilla Liv, men egen prinsessa. En stol och en storebrorsa i huvudet... suck!