Om bokstavsdiagnoserna...
Tack för orden. Står med en snart vuxen som på väg att få en av dessa bokstavdiagnoser. Som känns som en lättnad efter alla åren men undran vad jag gjort för fel...
Men tror du ikke at samfunnet også til en viss grad skaper diagnoser?
Det jeg tenker på er at dersom samfunnet hadde sett anderledes ut, hadde færre eller i all fall andre hatt behov for en diagnose. Å fungere optimalt er jo noe man gjør i et samfunn innenfor en kultur. Den gang gutter kunne gå til sjøs i 14-årsalderen og det å være skoleflink var mindre viktig enn å være fysisk sterk og utholdende i alle fall i visse samfunnslag, var vel ikke f.eks adhd (det spørs selvfølgelig på graden og måten og personligheten i tillegg) noe som gjorde at man ble satt på utsiden av samfunnet.
I vårt samfunn er jo det å ta til seg informasjon, sitte stille på rumpa og være fysisk forsiktig mye viktigere enn å arbeide hardt fysisk og å være tøff og ta risiko.
Altså, det jeg prøver å si, er at forskjellige samfunn definerer forskjellige mennesker utenfor og innenfor normaliteten. Noen diagnoser er derfor overflødige i visse samfunn. Tror jeg.
Precis! Behöver inte skriva mer än att jag håller med.
hum
Nej Ellen, jag tror inte att de skapas av samhället. De här människorna har alltid funnits och innan diagnosticeringen slogs de ut. Diagnoserna kan hjälpa oss att förhindra utslagning. Jag lever nära personer med dessa diagnoser och vet att de är verkliga.
Ellen nu läste jag en gång till... och visst har du kanske rätt men eftersom vårt samhälle ser ut och har sett ut så här så länge hundratals år så ser jag det ser jag inte att det är någon förändring på gång. Tvärtom hårdnar klimatet och otroligt många tror på snävare gränser som en lösning när det i själva verket är ökat flexibilitet som är svaret.
Precis! Behöver inte säga mer än att jag håller med.
Bra Anna. Och Ross W Greens ord är jäkligt bra också.