40+, autism, tvillingar och sjalar

Så mycket omtanke... ni är så rara! Jag blir alldeles varm när jag tänker på hur många människor det finns som faktiskt bryr sig om mig. Tack kära ni! Mejl, sms telefonsamtal, kommentarer här... allt är värt massor! Nu börjar jag komma upp i ljuset igen. Några dagars sjukskrivning gjorde susen och att omge sig med rara människor som man tycker om.

Det här med bloggandet har blivit lite krisartat just nu. Jag hade inte insett att jag faktiskt till stor del bloggade för att visa min mamma hennes barnbarn.... Nu är det fullkomligt självklart. Jag funderade på om jag skulle sätta in bilder på barnen men så insåg jag att hon inte kommer att titta och då var själva vitsen med att sätta in bilderna borta. Jag har inte förstått det själv förut. Omedvetet har jag försökt hålla henne med i min familj trots att vi inte har träffats och trots att hon inte sett sina barnbarn irl. Bloggandet har gett mig så mycket mer men jag måste försöka hitta driven... en annan driv. Jag kommer igen. Snart!