40+, autism, tvillingar och sjalar

...att jag inte är så kul så jag förstår att det inte är någon hit att läsa och skriva här... Just nu vill jag återhämta mig. Samla krafter. Hitta tillbaka. Ta sorgen att jag inte får något mer barn, Acceptera det. Tänka om. I dagsläget drömmer jag på nätterna att min man säger: Jo, Anna! Vi gör ett nytt försök!  Men så blir det inte. Jag har packat ner mina mammakläder och ska slänga dem men det går inte än. De ligger nu längst ner i garderoben. Jag får ta det i etapper. Jag försöker förmå mig att sortera barnkläder och ge bort det som inte ska sparas till barnen själva. Vad svårt det är... jag förnekar. Jag kan inte ta det till mig. Jag behöver tid att smälta allt och att sörja allt. Helst skulle jag vilja lägga mig bara. Stanna i sängen och inte gå upp på dagar. Det är synd att jag inte har den möjligheten.

Ha tålamod med mig. Jag kommer igen... men nu är jag trist och deppig.