40+, autism, tvillingar och sjalar

Nu är begravningen över... Liv och Sonja blev mirakulöst friska med torkade koppor så att jag fick vara med. Med Liv var det på ett hår.

Det var så fint. Vår kyrkoherde (och familjepräst) hade verkligen fångat svärfars anda trots att han aldrig träffat honom. Maken och svågern hade skött allt med begravningen själva utom det man måste ha begravningsbyrån till. Ett aktivt sorgearbete. Det var få människor men hjärtligt. Helt rätt. Det känns fint men nu är vi så trötta... och nu kommer vardagen in. En vardag utan svärfar.

Vi har beställt hemkörning av en familjepizza som kommer strax. Då kryper vi upp i soffan med barnen och myser. Och sen sover vi nog tidigt ikväll.