Är jag galen?
Jag sökte ett jobb som lönehandläggare i Karlskoga - ett fast jobb - och hade riktigt goda utsikter att få det. Jag fick utmärkta referenser från mitt nuvarande jobb och var kallad till intervju imorgon. Jag hade redan träffat lönehandläggarna där innan eftersom vi har ett nätverksamarbete så de visste lite om mig redan... Men när jag fick erbjudande om att stanna i Degerfors fram till hösten tackade jag ja till det istället. Och meddelade Karlskoga att jag inte kommer på intervjun...
Mitt omdöme börjar grumlas och jag tror att boven i dramat är mjölkpulvret i kaffemaskinen på jobbet. Jag har blivit starkt beroende av det. Inget annat kaffe duger längre. Det måste vara kaffet från maskinen med det mjölkpulvret och jag kan dricka hur mycket som helst. Antagligen innehåller det glutamat i kvadrat och jag har blivit så hooked att jag tackar nej till ett fast jobb för att få stanna och sörpla café au lait.
Vågade knappt tala om det hemma... Men sanningen är den att jag har liiiite svårt med tidsperspektivet vid ett fast jobb. Skulle det vara för alltid. Gud vad trist! Jag har aldrig strävat efter ett fast jobb. Jag har trivts och velat stanna längre men för alltid? Njae.
Mitt omdöme börjar grumlas och jag tror att boven i dramat är mjölkpulvret i kaffemaskinen på jobbet. Jag har blivit starkt beroende av det. Inget annat kaffe duger längre. Det måste vara kaffet från maskinen med det mjölkpulvret och jag kan dricka hur mycket som helst. Antagligen innehåller det glutamat i kvadrat och jag har blivit så hooked att jag tackar nej till ett fast jobb för att få stanna och sörpla café au lait.
Vågade knappt tala om det hemma... Men sanningen är den att jag har liiiite svårt med tidsperspektivet vid ett fast jobb. Skulle det vara för alltid. Gud vad trist! Jag har aldrig strävat efter ett fast jobb. Jag har trivts och velat stanna längre men för alltid? Njae.
Kommentarer
Trackback