40+, autism, tvillingar och sjalar

Hur olika man älskar syskon...

Man hör ju ganska ofta att man älskar sina barn lika mycket men på olika sätt. Och att det kan växla lite i perioder. Torsten och Sonja har alltid varit självklara för mig. Där knöt vi an direkt. Med Liv tog det lite tid (biologiskt sett normalt att man knyter an långsammare med den tvilling som väger minst utifall att den inte skulle överleva). Men hela Liv och relationen till henne är annorlunda. Jag lär känna henne VARJE dag! Och blir förälskad i henne varje dag också. Just nu är hon inne i en gosig fas och vill helst sitta i knäet, hålla handen, kramas och pussas. "Pytta!" hojtar hon när hon ska sova och då ska jag pussa henne på tinningen så att hon somnar medan hon håller sin lilla arm hårt om halsen på mig :) Hon vet vad hon vill, Lilla Fröken.

Hej Anna! (Jag ligger efter med allas bloggar :( ) Jag har satt igång med träning på kvällarna i stället + att min man jobbar mkt nu o sonen lägger sig 21:00 eller 21:30 (inte mkt sömnbehov han har inte). På jobbet är det full gång igen typ. Så jag har ingen tid kvar :(
Så nu har jag förklarat det ;)
Håller på att försöka läsa i kapp lite, Kram!

åååh.... det där känner jag igen..
Jag tycker oxå det går i perioder, hur mycket (eller lite) man älskar sina barn....

Dom har ju sina perioder, som vem som helst ;)
Jag tror inte jag är lika älskad hela tiden *s*

Jag kan jämföra det du beskriver med mina två äldsta.... min stora pojk är svår... hur ska jag säga... att komma in på livet.. har alltid varit, medans den yngste bara får en att smälta i dom allra flesta lägen.....

Men dom alla är mina barn, och dom älskar man ju så det gör ont....
Tycker det är bra att du skriver om det...
Det är på nåt sätt förbjudet att säga nåt annat än att man alltid alltid älskar alla lika.... men så funkar det ju inte....