Hjärteont

Från det att Torsten var nyfödd var han extremt bunden till mig. Jag kunde inte släppa honom alls det första året och bara motvilligt sen. Jag bar honom mycket och vi var nära. På natten till den 10 december 2005 vaknade jag av att jag hade värkar. I v 30. Jag fick hastigt åka in till förlossningen och när Torsten vaknade var jag borta... Då hade Torsten nästan inget språk alls. Han sa enstaka ord. Jag blev inlagd på förvården efter att de under en vecka jobbade med att stoppa förlossningen. När man gav upp slutade värkarna men öppen 4 cm så fick jag inte åka hem. Jag blev kvar. Det var vinter och RS-tider och förvård och eftervård var på samma avdelning - besöksförbud för barn under åtta år. Vi sågs tre gånger i cafeterian på centralsjukhuset (4 mil hemifrån) under sex veckor. Det var förfärligt. Jag grät och mådde jättedåligt. Torsten sa inget alls. Han såg konstigt på mig och var stel när jag tog i honom. Eftersom jag läst Gunilla Gerlands En riktig människa insåg jag att han nog inte riktigt insåg att jag var jag... för många detaljer som var fel för att saker skulle förstås. När jag sen kom hem hade jag två otäcka små bebisar med mig som jag fick gömma i sovrummet i några dagar :) Efter en vecka hemma hade jag återfått min relation till Torsten. Ett halvår senare sa han sin första mening...

Nu bubblar och pratar Torsten oavbrutet :) Det är underbart.

För några veckor sedan skulle jag natta Torsten och låg hos honom i sängen. Av någon anledning började vi prata om den tiden och Torsten börjar berätta... hur han trott att jag aldrig mer skulle komma tillbaka hem igen... hur länge det kändes för honom... hur ledsen han var... han grät när han talade om det och jag grät när jag lyssnade. Att han skulle börja uttrycka i ord det han upplevt när han saknade orden... jag hade inte väntat det. Speciellt inte efter så lång tid. Det gjorde så ont att höra och att det fortfarande är så levande för honom att han fortfarande gråter när han pratar om det... Min käraste Torsten! Han är så klok!

Igår uttryckte han något om hur autism fungerar så glasklart:

- Mamma, vad är en tvestjärt för något?

- Men Torsten en tvestjärt vet du vad det är för något! Vi sprejade ju insektssprej på en igårkväll! Du vet vad en tvestjärt är!

- Ibland vet jag inte det!


Kommentarer
Postat av: ia-fia

Vet du Anna, jag har inte träffat vare sig dig eller Torsten men jag älskar er! Verkligen! :heart:

2008-08-24 @ 22:14:08
Postat av: Karin

Åhh mitt hjärta värker när jag läser raderna. Som han måste ha funderat, och så skönt att han kan prata om det med dig nu. Ja han är så otroligt klok, det är väl ett morsarv gissar jag ;-)

2008-08-24 @ 22:42:56
Postat av: Fredetta

Tack för att du delar med dig av en sådan hjärtevärmande stund! Man blir tårögd och oj vad tiden går och vad han utvecklas mycket. Så roligt att läsa om hans alla framsteg!

2008-08-24 @ 23:19:38
Postat av: Johanna

Du är en sån fin mamma Anna.

2008-08-25 @ 16:01:17
Postat av: Lindel0u

Ögonen tåras. Vad starkt! Av er båda! Eller av er alla:-)

Om jag vore ensam om mina erfarenheter om klokheter och annat kring autism så vore jag inte en bråkdel så stark. Tack för att ni finns!

2008-08-25 @ 18:42:18
Postat av: Johannpannan

åh tänk. livet tar konstiga vändningar och det är klart att han funderar.

Z funderar han också på tiden jag var inlagd. Vi sågs ju visserligen mer än 3 gånger på mina sju veckor på sjukhuset, men ändå, det sitter i det där att man "bodde" på sjukhset och inte var hemma.



Och det är ändå rätt härligt på ett sätt att han sätter ord på det och kommunicerar. På så sätt kan han ju bearbeta det hela och du kan förklara gång på gng på gång att du älskar honom massor även om du var borta några veckor.

Kram!!

Postat av: Johannpannan

och tänk att de höll sig inne till v 36..

2008-08-25 @ 20:31:37
URL: http://johannapanna146.wordpress.com
Postat av: Johannpannan

jag..igen.. Såg ditt första inlägg nästan, där bär du L&S i sjalen bägge två.. knytning tack! eller har du två sjalar? förvirrad

kram

2008-08-25 @ 20:36:25
URL: http://johannapanna146.wordpress.com
Postat av: Johannpannan

tusen tusen!!

2008-08-25 @ 20:57:55
URL: http://johannapanna146.wordpress.com
Postat av: Monica

Sitter här och läser ditt inlägg och tårarna rinner. Tänk att han kan uttrycka så mycket nu om tiden som han inte kunde uttrycka sig. Så fint så speciellt och så klokt.

Stor kram och jag kommer att spara den här berättelsen i både hjärta och minne för att kunna förklara autism med.

Kram Anna!

2008-08-26 @ 19:49:11
Postat av: Stina

Helt sanslöst fantastiskt att han kan prata så nu!! Jag blir så imponerad att han lärt sig kommunicera så! Vad tror du har hjälpt honom att utveckla sitt språk så bra? Kram/Stina L

2008-08-26 @ 21:48:58
Postat av: lillkillensmamma

Vet att du pratat (skrivit) en del om tiden när du låg på sjukhus och hur Torsten därefter tog ett utveckligssprång med talet. Kan det ha ett samband, tror du?

2008-08-26 @ 22:01:56
Postat av: Anna M

Utvecklingssprånget kom när vi plockade bort mjölken ur hans kost. Nu får han mjölkprodukter igen men han äter också lite mer varierat att magen inte tar så mycket stryk.



Han har alltid varit kommunikativ. Velat att jag ska förstå. Jag tror förstås på trygghet och lugn och att vi benämnt mycket.. alltså det har kanske hjälpt honom på vägen och kanske påverkat i tid men språket hade han utvecklat i alla fall. Det har hänt så mycket de senaste åren.

2008-08-26 @ 22:40:27
URL: http://tartmamman.blogg.se/
Postat av: Stina

Vilken fantastisk pojke du har!

Även om min äldsta son inte är autistisk så känner jag så väl igen detta med glappet som uppstod när jag åkte in på förlossning och efterföljande prematurvårdsavdelning med mina twins. Hur jobbigt det var och hur vilsen jag såg att han var.

Tror våra barn är i ungefär samma ålder; 5½ är sonen och tvillingarna är precis 3 år fyllda (och så har vi en stor tjej som är 13).

Tack för att du delar med dig!

2008-08-27 @ 07:34:31
Postat av: Bina

Åh.. lilla hjärtat...

2008-08-27 @ 08:49:10
URL: http://bina.se
Postat av: anna m

Hej Bina!!

2008-08-27 @ 10:55:58
Postat av: Linda

Åhhh... nä nu gråter jag oxå!! :..) Otroligt fint skrivet. Det är oerhört hur livet vänder på sej och vad som man får uppleva med sina älskade barn. Kram på er!

2008-08-28 @ 14:35:15
URL: http://lillamy.nu
Postat av: malin

Vad det är svårt att vara liten och inte förstå.

jag förstår att ni gråter båda två, men vad skönt att han kan sätta ord på det och ni kan prata om det, fantastiskt igentligen så långt efteråt!

Hans kommentar om att ibland vet han inte, det beskriver så otroligt bra!



2008-08-31 @ 15:13:51
URL: http://pillris.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback