För drygt fyra år sedan...
...skildes jag och min mamma som ovänner. Torsten var två år... Sen har Liv och Sonja kommit till och växt... nu i sommar fick jag reda på att hon var dödligt sjuk. Jag har varit fylld av motstridiga känslor och ångest - och handlingsförlamning. Jag har ringt till sjukhuset emellanåt för att höra hur det är med henne men inte fått så mycket information när de förstått vem jag är... I eftermiddag fick jag samtalet jag väntat på... slutet var nära. Jag gick dit. Och var med henne en timme. Fick sagt det jag hoppas att både hon och jag ville ha sagt. Hon var för sjuk för att prata... Vid femtiden var det över. En svår kamp för henne... Det finns nog många som tror att jag inte sörjer. Det spelar ingen roll vad andra tror. En mamma är en mamma och jag har sörjt i över fyra år.
Tack för det stöd jag fått under den här tiden. Tack för alla händer jag fått hålla!
En varm kram från mig. Jag förstår att du sörjer. Man kämpar för att förlika sig med känslan och sen sörjer man för att det inte kunde fungera och så försöker man förlika sig igen osv. Hoppas att du kunde känna att det du sa gav ett slags avslut och att det känns bra att ni fick ta avsked av varandra.
Tänker på dig
kram!
Hoppas du får sörja i fred och får ro nu när din mammas kamp är över. Jag är säker på att ni förstod varandra på slutet, du är en person som gått igenom så mycket så vad du än kan ha sagt till henne kan det bara ha varit det rätta.
Många varma kramar till dig och familjen!
Det är klart att du sörjer, gumman! Oavsett hur er relation varit så sörjer man alltid en förlust av de här dimensionerna. Stor varm kram!
Kramar! Du vet var jag är om du har behov av hjälp eller annat.
Beklagar sorgen.
Många kramar till dig och din familj
KRAM vännen!
Klart att du sörjer även om ni inte kunnat prata de sista åren. Tycker det var otroligt bra gjort av dig anna att gå o besöka din mamma o få den där sista stunden.
Tänker på dig.
Kram ingrid
Stor kram till dig Anna! Starkt att du gick dit till slut. Tänker på dig!
Tänker på dig
När dagen är tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt.
Så ensamt det är
att bära en sorg.
Men bördan kan lätta
med andras försorg.
För tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått….
Så känn att du har
Det stöd här i mig
För det ska du veta
- jag tänker på dig!
Jag beklagar sorgen!
Försöker komma på några tröstande ord - hittar inga. Tänker på dig och hur svårt du har haft det och kommer att ha det tills såren fått en skorpa på sig. Finns här!
kramar
Stor kram!
Många varma kramar från mig till dig Anna!
Starkt av dig att gå dit, Anna. En mamma är alltid en mamma.
Stor kram,
S
Jag såg annonsen och blev så glad när jag gick in här och fick läsa om ditt mod att söka upp henne. Självklart tror jag att du sörjer, du har sörjt henne länge.
Jag beklagar din sorg. Kram
KRAM!
Anna
trots avstånd och hinder så är min hand alltid din att hålla när det så behövs.
KRAM!