Inte ett knyst...
Tja, jag får erkänna att jag orkade faktiskt inte läsa hela ditt förra inlägg. Men det är inte för att åsikterna är kontroversiella snarare att det blir för mycket allvarligt och orken tryter.
Ja så får man ju göra ibland. Jag gör det ofta att jag inte läser eller lyssnar på nyheter för att jag måste orka med mig själv och barnen. Jag har dåligt med filter för att hantera jobbiga saker som händer i världen. Kan må dåligt i månader för att jag läst om ett barn som farit illa någonstans i världen...
Nu har jag läst igenom en massa som jag missat.
Jag har inte tid och kraft att kommentera var inlägg för sig.
Jag håller med dig i det mesta.
Jag kämpar just nu för en 9-årig klasskompis till sonen där föräldrarna släppt taget helt.
Och Cassandra har försämrats så..orken är väl inte den största.
Och jag hinner aldrig gå in och läsa på bloggar längre så jag har inte varit inne hos dig på länge. Skulle önska att du kunde vara med på Intresseklubben :( BYT DATOR NU TJEJEN!!!
Jaa...jag håller helt med dig om det du skriver. Tyvärr reagerar jag med maktlöshet och tappar riktning och gnista när jag läser om modern svensk tingsrätt (nu senast i Ystad) som friar en förälder som slagit sitt barn TROTS ATT HAN ERKÄNNER....men va??? De ÄR alltså tillåtet att slå sina barn "lite grann"?
Jag skulle vilja ha ett förtydligande om HUR mycket man får slå sitt barn nu då, eftersom det tydligen är lagligt att göra det lite grann - bara så jag vet!
Eller shejpa upp nolltoleransen, för nån sån har vi banne mig inte idag.
Det här borde göra mig stark och handlingskraftig men det gör det inte tyvärr - hur får man kraft att orka kämpa emot det här? Namnlistor? Bloggkedjebrev? Upprop? Läste BOs "operation barnfrid" men förstår inte - hur kan jag bidra där? Är det bara ord?
essko, tala bara om för någon... det sprid och förhoppningsvis ändras attityderna. Det börjar med ord...