En enkel fråga
Eller egentligen två:
VARFÖR ÄR DET SÅ PROVOCERANDE ATT VI VILL HA FLER BARN?
Jag menar inte bara vi i vår familj utan alla som vill ha fler än två barn. Vill man ha mer än tre är det något allvarligt fel. Jag har svårt att tänka mig något trevligare än en stor familj med många barn, men märker på omgivningen att det är heeeeelt galet. Varför?!
Funderade vidare och inser att jag skulle kunna förstå om infertila skulle känna sig provocerade av vårt barnalstrande... Men jag är ju infertil själv och gör ivf...Hmm, jag tror inte heller att de som reagerar tänker på statskassan när de ogillar familjer med många barn. Det känns mer som att det har känslomässiga orsaker. Jag skulle gärna vilja höra de åsikterna. Gärna anonymt om man tycker det är känsligt.
Nu ska jag svara provokativt och ironiskt, och OBS - inte egen åsikt, utan bara vad lilla cyniska jag tror är den sällan artikulerade anledningen:
Se ditt egna inlägg nedan om indragen sjukpenning. Se dina egna inlägg om Torstens rehabilitering. Se dina egna inlägg om föräldradagar.
Ni kostar helt enkelt. Ni är tärande och inte närande. Dessutom har ni mage att använda dyra bärsjälar som väl säkert är ekologiskt producerade och fair-trade (som ju är ett bevis på att man gjort en dålig affär). Detta på skattebetalarnas bekostnad.
Och så funderar ni på att sätta fler yngel till världen!?
Fast sanningen är ju att det inte finns något mer närande än att skaffa barn. Det tjänar landet på.
Instämmer! (Det var f.ö. ganska precis den debatten som fick mig att lämna AFF tills vidare...)
Fast, våra barn är väl kanske inte de som kallas närande, Moa kanske aldrig kommer ut i arbetslivet och blir produktiv...
Och med tanke på att hon vid åtta månaders ålder kostat samhället närmare en halv million i bara operationskostnader så... Och här sitter jag med nummer fem på väg. Är jag en skurk eller?!?!
Sanningen är väl den att det är himla lätt att ha åsikter innan man själv varit i en liknande situation, t ex var jag en fena på hur man skulle uppfostra barn ända tills jag skaffade egna... :-)
Fler än två barn är helt enkelt inte "lagom" och hur ska du kunna förverkliga dig själv om du har fem!!!
Nej jag vet faktiskt inte. Var bara tvungen att klottra lite... Ha en skön helg nu!!!
Nä, men våra barn skapar lite arbetstillfällen :)
Jag tror att det helt enkelt är utanför normen att få fler än tre barn. Och i Sverige är normerna väldigt snäva, särskilt när det gäller barn. Jag vill iofs inte ha mer än två, max tre, barn själv, men jag har noterat att det fälls kommentarer om de som får fyra eller fler barn. Jag faller själv utanför normen eftersom jag ammar mina barn längre än ett år. Dessutom har jag mage att göra det offentligt, utan att blinka. Ja, och så är min man rätt mycket äldre än jag, skandal och usch och fy ;-)
Det är bara NI som kan bestämma om ni vill försöka få fler barn, lyssna inåt och strunta i vad "folk" säger.
Jodå Karolina, vi låter inte omgivningens kommentarer styra, men det gör mig nyfiken på hur folk tänker. Gå in och läs på 4Barn+ på AFF och se vad folk får höra. Vi är ju redan en fyrbarnsfamilj även om Erik inte är min och det får man minsann höra :(
Ja, det är konstigt att folk blir så upprörda över att alla inte önskar sig exakt två barn. Jag tycker också att det känns härligt med en stor familj. Man ska liksom vara många runt ett matbord!
jo... jag har ju 4 barn... o skulle gärna vilja ha fler... men nej, jag har sagt stopp... det är omöjligt att kunna tillgodose alla mina barns speciella behov ....jo ... om jag hade ETT barn... kanske.. men nu har jag ju 4.... hur vet jag om mitt ev 5:e barn föds frisk o kry?? Hur vet jag om mitt ev 5:e barn "ärver" ett genetiskt funktionshinder och kräver mer än 100% av min tid??? Hur ska JAG orka, hur ska barnen orka... och... till sist frågan... hur ska samhället "orka" (läs: kunna hjälpa mig)
Då hjälper det inte någon hur mycket jag än älskar barn och stora familjer... ingen kan orka hur mycket som helst... nånstans tar det stopp... jag vill fortfarande ha fler barn... men har kommit fram till.. att dom 4 jag har får inte 100% av mig och sin far som dom faktiskt ibland kräver.... det får väl inte ens 1 barn... men inte blir det bättre ju fler man skaffar...
det här är MIN personliga åsikt... den står jag för... jag anser mig vara en stor egoist om jag skaffar fler barn när jag beklagar mig och går på knäna med dom jag redan har... (och jag är ju inte den enda föräldern som tycker det är jobbigt emellanåt)
Så ja, på ett sätt kan jag förstå dom som undrar om man ska befolka hela världen... på ett annat kan jag tycka med en rak höger på näsan... va FAN har dom me det o göra :)
ett litet tillägg... läste din sista fråga, om belastningen på samhället... och vill svara kort..
Ja.. det är en belastning på samhället om ett barn har ett funktionshinder som kräver mycket stöd och resurser genom livet, och vi kan aldrig veta om barnet som vuxen kan "betala tillbaka" denna kostnad genom arbete....
Jag vet att det finns en stor risk att mina barn ärver lätta till svåra funktionshinder.. är det då rätt mot barnet, sig själv, samhället... att ändå skaffa fler.. för att man så gärna vill ha en bebis till?
Du ställde en rak fråga, och jag svarade rakt tillbaks :)... detta är min personliga åsikt och jag dömer absolut ingen för dess val... ,¨men frågan jag ställer.. HUR viktigt och "roligt" är det med en stor familj, och vem ska betala priset för denna storfamilj... ? Och då menar jag inte i huvudsak samhällsekonomin.....
Men Majsan! De flesta storfamiljer har ju inte ett ärftligt funktionshinder inblandat och även om det är så så ser jag alla människors lika värde och inte till vad de producerar. Jag ser inte min son som tärande eftersom ekonomi är ett hemskt redskap för att mäta en människas värde. Vi som familj väljer inte att skaffa barn om vi anser att vi inte orkar i dagsläget eftersom vi inte vill skaffa barn på bekostnad av de vi redan har. Samtidigt kan en familj med friska krya neurotypiska människor drabbas av olyckor helt oväntat och deras värde sjunker inte för att de plötsligt behöver hjälp av samhället. Till saken hör att jag har en stark tro på solidaritet och att man tar hand om varann och de känns det är pratet om ekonomi så kallt. Det är människoliv vi pratar om.
jag tror det helt enkelt är så att det är INTE "lagom" att ha mer än 2-3 barn i sverige. Det blir liksom lite provocerande. Jag har ju 5 barn själv o har man dessutom 5 barn ihop med samma man ja då är man idiotförklarad av många svenskar men av alla invandrare de ser ju detta som nåt fint. Och frågar "med samma pappa"? Ja säger man då.
BRA säger de då,det är bra. Det kan ju vara en doktor man är hos eller vad som helst. Sen om man nu har funktionshindrade barn oftast kanske man inte vet om det när de är små om det t.ex är nåt inom npf utan det kommer fram först långt senare,ibland inte förrän i tonåren. För en del passar det med storfamilj o för en del passar det att bara ha 1 barn o allt bör vara lika accepterat o tillåtet.
läste ditt inlägg nu anna. Och jag måste skriva nån rad till nu. Inte riktat till dig utan bara som en kommentar på det här. Jag tror inte på att sortera människoliv. Och ska man då inte få skaffa barn om man nu är en familj som har barn med funktionshinder. Det kanske finns en familj med många barn där de har funktionshinder som tar väldigt väl hand om sina barn så att de inte ligger samhället till last sen kan det finnas andra familjer som bara har 1 barn med handikapp eller t.om inget barn med handikapp o de ligger samhället till last mer för att nåt annat händer t.ex. Ska man då dra gränsen vid just barn med funktionshinder o många barn. Isåfall finge ju inte en endaste en av mina barn få finnas. Och att de här barnen tillför samhället o sina kamrater nånting.....det är också nåt man bör tänka på.
Hej!
Jag brukar heta Vitsippa på FL och sjalbarn, men på AFF är jag aldrig.
Guud vad bra, skaffa fler barn så får jag fler timmar ;-) *obs mycket ironisk*
Allt som inte faller inom ramen för det "normala" är skrämmande och provokativt för människor som är stereotypa och fast i sina roller.
Vilken tur att det finns såna som vågar tänker jag.
Skrattade gott åt lilkillensmammas klockrena inlägg. Huvet på spiken ;-)
oj vilken diskussion. Jag har då rakt inte svaret men har funderat i samma banor.
Mycket av det som inte alla andra klassar som "normalt" kanske är provokativt? Läste här ovan om nåogn som ammar sin dryga ettåring. Helt utan att täkna, i offentligheten. Precis det gör jag med och nog får man höra saker alltid.
kram!!
I Califonien kan man bli arresterad om man ammar offentligt. Där har kvinnorna amningstält där bara huvudet sticker upp eller amningsrum på köpcentrum... Heltokigt! Amma på! Hur länge som helst!!