Igen :)
Jag skulle vilja ha råd om hur man gör med bitande barn. Min egen idé är att man helt enkelt avvisar henne en stund varje gång hon biter. Skjuter henne ifrån sig. Så gjorde jag med Torsten när han slogs. Han förstod inte bättre och jag hade ständiga fläskläppar när han var mindre. Funkar det?
Det är svårt det där med bitningar. Jag har lyckligtvis sluppit det med mina tjejer (fast Maja kan ju i.o.f.s. börja när som helst!). Men jag har hört ett råd som jag absolut INTE skulle tillämpa på mina barn, men många säger att det fungerar. Det är iallafall att nafsa/bita tillbaka för att barnet ska lära sig att det gör ont. Ofta biter barn för att de blir till sig och inte förstår att det gör ont på den dom biter. Men jag anser att man inte ska bita sina barn - nästan barnmisshandel ju. Så nu fick du inget bra tips av mig bara ett tips på hur du inte ska göra!
Nej jag tycker som du. Aldrig i livet att jag skulle bita eller nafsa mitt barn. Skulle man slå dem för att de ska förstå att de inte ska slåss?
jag har ingen aning faktiskt anna. Trots att iza är vårt bitarbarn o hon har även bitit för att ge igen på stoffe t.ex. Men jag vet inte riktigt vad som hjälpte. Det blev väl så att det blev längre o längre mellan bitningarna. Men hon kan nu som 6 åring bitas nu med. Men av min mamma fick jag rådet "nyp hårt eller bit tillbaka". Skulle jag aldrig göra. Men jag tror nog att man kan testa det du skrev. Ingen uppmärksamhet alls åt bitandet. Vad jag minns är det så vi gjorde med iza.
Har ingen hjälp mot bitande tyvärr.
Skönt att Sonja börja kunna somna i sängen. Innan vi kom in i denna sjukdomsomgången så gjorde Harry det sista av insomnandet i sin säng flera kvällar. Han är så stökig att bära på så jag la ned honom en kväll innan han somnat, väntade mig det vanliga skriket men istället tittade han lite och sedan somnade han. :-)
Min mamma berättade att min bror började bitas när han var liten och hur hon då i samma stund - utan att han märkte det - tog tag i 3-4 hårstrån i nacken på honom och drog lite (hoppas det inte kan räknas som aga, men det var på 60-talet). Det är egentligen en klassisk hunduppfostringsmetod men fungerade alltså på min bror också, dvs att han känner ett obehag samtidigt som han bits, men han vet inte om att obehaget kommer från mamma som är den som finns där och älskar och tröstar honom även om han bits. Det är ju lite elakt förstås. Dels att orsaka smärta/obehag och dels att föra barnet bakom ljuset. Ville bara berätta vad som fungerade på min bror. Mina barn är så små än så jag har inte behövt hantera såna problem ännu.
Massera käkarna med jämna mellanrum. Hon kan uppleva spänningar och då kan det underlätta med käkmassage.
OK tack Karin!! Ska testa det!