40+, autism, tvillingar och sjalar

Det finns bara några få personer som kan locka Torsten att leka som vanliga barn. En av dem som alltid får Torsten sprallig är hans farbror Björn. Det har inte alltid varit så. Han är väldigt restriktiv med umgänget och under första åren accepterades inte ens Björn. Det släppte för ett par år sedan och blir bara bättre och bättre. Jag tror att vi alla blir lite blöta i ögat när vi ser dem leka ihop.


Han busade och lekte länge idag och nu vilar han efter uppståndelsen.



Liv och Sonja hade jordgubbspicknick i sandlådan...

Du får gärna surra på och ifall du vill kan du mejla mig på anna.j.marklund(snabela)bredband.net

Hejsan igen. Kul att du kommer ihåg mig.
Oj, vad det är roligt att läsa din blogg!
Bättre än dagstidningen. Min kille har också några personer som "bryter isen". Min svåger bl. a. Har ofta funderat på vad det är som är skillnad, vad han gör som lockar grabben att delta.
Ha det gött

I vårt fall Perlen, så är det nog att hans farbror träget väntat ut honom. Igår sa jag till honom att det här är belöningen. Mer än så här blir det inte. Och då svarade han: "Mer än så här behöver jag inte. Det här lever jag på länge." Farbrorn har alltid funnits där och sökt kontakt i lagom dos utan att vara påträngande. Helt enkelt anpassat sig till vad Torsten klarar och kanske utmanat lite, lite grann.

tycker det ser ut som att pappa o farbror är väldigt lika. Kanske som mina barn som folk misstar sig på ibland.
Det är härligt med människor som har tid att "vänta ut" barnet med autism.