40+, autism, tvillingar och sjalar

Jag har bestämt att sjukperioden är över! Torsten är fortfarande inte sig själv, men han har ätit i två dagar och varit feberfri i tre dagar. Idag var Karin här (avlösaren), men han orkade inte riktigt med att leka. Var ganska vresig faktiskt. Men jag har bestämt att vi ska testa dagis imorgon i alla fall. Vi får se hur mycket han orkar. Eftersom de bara är sex barn på avdelningen så blir det inte för stojigt för honom. Ja, vi får ju hämta hem honom om det blir för jobbigt. 

  

Jag har oxå bestämt att Liv & Sonja ska med ut på promenad imorgon. Vi vågar oss inte på rytmiken än. Liv har ätit antibiotika i fem dagar och är mycket bättre. Men arg som bara den. En riktig etterkaja. Det måste väl vara att hon är på bättringsvägen. Hon äter mat. Imorse åt både Liv och Sonja upp gröten. Sonja har inte varit så glad i burkmaten som vi ger nu. Jag har inte orkat laga mat åt dem. Däremot raggmunken nedan åt hon med glupande aptit. Det gjorde alla tre. Ulf stuvade makaroner till kvällsmat och Sonja fick smaka. Det var gott!

I söndags firade Lotta & jag Nancys 60-årsdag. Vi beslutade oss för att fira trots att hon inte är med oss längre. Vi drack portvin och åt ost och kex med päron och vindruvor. Jag som inte är van alkohol och sena kvällar var alldeles vimmelkantig.

Den 26 februari ska Ulf läggas in för operation... då blir jag ensam med barnen i en vecka. Och när han kommer hem kommer han inte att kunna hjälpa till första tiden. Den spontana lösningen hade varit att Nancy hade bott hos oss den veckan så hon kunde vara med Liv & Sonja medan jag lämnar på dagis på morgnarna. Hon fattas mig verkligen. Hon finns inte att ringa till varken när det händer något roligt eller sorgligt. Jag har inte henne att dela mitt liv med längre. Hon skulle ju vara här med oss.