Olika världar
På tionde plats av Årets mest skruvade barngrej (AFF) hamnar det så viktiga avståndslarmet som en del av oss har till våra barn så att de inte rymmer och försvinner eller skadar sig. För att förklara för den som inte vet så saknar barn med autism något som heter theory of mind - de förstår inte att varje hjärna och person är fristående från andra hjärnor. De tror att vi har ett kollektivt kunnande och vetande. Alltså går Torsten iväg och vet precis vad han gör och förutsätter att vi också vet. Alltså kommer han inte bort - tror han. Att jag skulle kunna vara ovetande om det han gör och var han är finns inte i hans föreställningsvärld.
Och så hörde jag igår domen över familjer som väljer att vara assistenter till sina egna barn. T ex när de jobbar med son-rise. De lever på sina barn. Jag kände att det bubblade i mig. Finns det verkligen folk som tror att vi skulle vilja tjäna på våra barn? Och finns det någon som tror att det är en vinstlott att ens barn behöver så mycket hjälp och träning? Och son-rise då, som är en av de mest kärleksfulla träningsformer blir missuppfattad som att man låser in stackars barn i ett rum... Ledsen blir jag. Och bedrövad. När människor utan kunskap yttrar sig så dömande... usch!
vet du.. det är lätt att ha åsikter när man inte är i situationen. Förhoppningsvis är det bara pga ren okunskap som det blir så fel. Den som nominerat avståndslarmet har ju t.ex. inte ens barn vad det vekrar och då är det ju svårt. Jag skulle kunna sätta en sån på Ce när hon är i trädgårn för att ha koll. Så.. Hav förtröstan!
Jag tror ibland inte att folk tänker. (generaliseringarna haglar)
kram till dig!!
och jag var inne på son-rise och läste.v ilka berättelser. Man får insikt. eller hur?
Jag vet att det är okunskap, men det är så jobbigt att de TYCKER så mycket om något de inte vet något om. Redan utsatta ska drabbas dubbelt. Visst är son-rise häftigt men T är så social och har ju inte syskon i samma åldrar så jag får avstå :(
jag har tänkt flera gånger nu att jag ska skriva nåt om det här. Svårt att få till det bara. Jag börjar nog i omvänd ordning. Det om son-rise. Jag kan för lite om just son rise för att uttala mig. Men nog finns det folk hela tiden som är avundsjuka. (det jag vet om son rise verkar bra)
Avståndslarmet hade jag knappt hört talas om. Vart på AFF kan man läsa det här? Och till det i början....jag kan känna o känner så också. Att vissa människor förstår inte alls o jag har nog hittat min del bland de som har barn med samma problematik. De andra förstår liksom inte....och det ÄR så jobbigt att förklara ibland. Men sen har jag en annan sida också som tänker "de vet ju inte hur det är". Och på ett sätt vill jag då tänka att innan jag hade barn med autism....förstod jag då. Nej jag tror inte man förstår fullt ut sen tror o tycker jag att det kvittar vad det är för handikapp så har folk svårt att fatta. Blev kanske för långt....men lite av mina tankar om det.
Nej visst är det så. Man förstod inte själv innan... men pratade du på det sättet om folk? Att de levde på sina barn t ex? Som att det skulle vara något att tjäna på... Jag tycker det är så illa att man sätter sig till doms över folk. Och spekulerar. Att inte ha kunskaperna är ju ok. Man kan inte veta allt.
Jo förresten det är en tävling där man röstar fram årets mest skruvade barngrej. Finns på förstasidan på aff.
hej hej igen
nä så klart jag inte pratade så om att de tjänade pengar på sina handikappade barn. Jag svarade mest på det översta där. Men jag har ju haft barn med funktionshinder så länge. Innan autismen var det svåra allergier o annat. (autism hade de ju då med men det var det ingen som fattade) så hela min tid som mamma har ju varit mamma till barn med funktionshinder. Men just autismen visste jag ju inte specifikt om. Men jag upplevede samma oförståelse då som nu. Oavsett om det är allergier,astma,autism eller som min evelina som var så sjuk när hon var liten. Det var otäckt o man miste vänner eller så tyckte de typ att man var knäpp. Jag fick vårdbidrag först för några år sen trots att vi haft rätt till det för evelina hela tiden. Så jag vet vad det vill säga att leva under knappa marginaler. Jag ska försöka leta det där om det på förstasidan. Har inte sett det men jag lite seg just nu.
Jag känner samma sak. Jag vågar knappt berätta att jag har VB. Känner folk som jobbar med funktionshindrade och som förfasar sig över vilken "vinst" dessa föräldrar gör på sina barn. Och det är grava funktionshinder.
De kan liksom inte sätta sig in vilket oerhört jobb det är med funktionshindrade, och C tillhör då verkligen inte värsta sorten.